Olyckliga omständigheter på väg till skolan

Har just sjungit "Hela familjen går ut med geten..." för klassen. Jag säger då det...

Dagen började såhär: Min dagliga promenad till skolan. Jag började vandra i tid, men vad händer då? Jo, det regnar och blåser och regnet ska nödvändigtvis hamna rakt i ansiktet.
Lösning på det: Paraplyet används som sköld. Men istället för att glädjas åt denna chans att leka riddare, eller Gimli eller något, så drabbas jag av ett nytt problem, nämligen att jag tvingas bära både väska och kasse i samma arm. Tungt! Alltså, jag måste byta arm hela tiden. Detta drar av minut för minut vilket resulterar i att det där med att vara ute i tid inte längre känns som en verklighet.
Inte nog med det, min ena strumpa envisas med att åka ner över hälen hela tiden.
Och inte nog med DET, plötsligt får jag jätteont i höften! Av vilken anledning då? Okänd! Lite som att den har hamnat ur led, vilket för med sig att min hastighet måste sänkas nämnvärt och jag måste, suckandes och stånkandes, HALTA mig fram till skolan.

Resultat av det hela: Jag kommer för sent.
Kommentar till det hela: Blä!

Jazz

Nu har jag varit på jazzkonsert i skolan. Mina första reaktioner när något är riktigt, riktigt bra, och dessutom något jag gillar att, eller vill, hålla på med själv, är att jag håller på att börja gråta. Ja, det är sant! Tårarna trycker på direkt. Dock kan jag behärska mig... Det var i alla fall det första jag kände ikväll när de precis började spela.

Eftersom att jag sysslat så mycket med folkvisor och liknande på sistone, och det är det enda jag har i huvudet, så blir det inte så mycket jazz. Tyvärr! Det har frustrerat mig, och ikväll höll jag på att smälla av! Det är ju det där jag vill satsa på!

Min första reaktion efter konserten var att jag blev sur på de som man hörde från något övningsrum sitta och öva på folkmusik. Hur kan man göra det istället för att gå på jazzkonsert? Dessutom ville jag inte bli påmind om det och få ur den sköna "jazzfeelingen" jag var inne i. Så ja, jag kände mig rentav irriterad.

Nu sitter jag och väntar på tåget som inte går alltför snart, men det regnar ute! Blä!

Stereotyper

Jag kan inte låta bli att tycka det är lite roligt mer stereotyper. Det sitter några "fjällisar" (de som läser "fjäll" på folkhögskolan) här i datasalen. De har prassliga byxor, fleecetröjor, ofta skägg och de jag hör nu pratar norrländska. Dessutom står det termosar bredvid datorn. Hihi, så lustigt!