söndag 17 januari 2010

Purjolök

Purjolökens gröna längder,
kan skäras tunnt, det blir till mängder.
De ger smak åt soppa och gryta,
men Henric vill hellre ha ”sill ô tyta”
Men om löken inte passar en mas
kan man alltid köpa flera och sätta i vas
Men vad är det jag säger? Nu ljuger jag smått,
för nog tycker Henric att purjolök är gott!

Av: Sofie H



Den är en aning intern dikt. Henrics föräldrar hade köpt många purjolökar idag och satt i en vas nämligen, och då uppkom den här dikten. För de som inte vet det så är "Sill och tyta" en maträtt som man äter i Järna, som Henric gillar...

H-dikt

Henrys högra hand har hundra hack.

Hans hund högg hårt, hundra hugg.

Hunden högg hungrigt, Henry hastade hem.

Hemma höll Henry handen högt.

Hunden hasade harmset hem.


Av:Sofie H

Datorn fixad!

ÄNTLIGEN! Datorn är fixad! Så fantastiskt bra!
När vi kom hem till Borlänge efter förra helgen så gick inte datorn att starta ordentligt. Efter det har vi trott att det har varit fel på antingen hårddisken, datorn i sig, ram-minne, en fil bara, moderkortet osv. Vi har provat mängder av saker, hört olika teorier och frågat olika folk om hjälp. Vi trodde det skulle bli rejält dyrt det här och befarade till och med att vi skulle få lov att köpa en ny dator. Men gav upp direkt gjorde vi inte!
Vi lämnade in den till en bekant i Järna som idag lyckades lösa gåtan och fixa den! Så nu fungerar det igen OCH våra älskade filer som vi var så rädda att förlora är också räddade. Åh, så glad jag är!

Och nu har vi dessutom nya Windows 7 - det ni! :)

Måste bara tillägga att varje gång något med datorn krånglar, eller Internet, så märker man hur OLTROLIGT beroende man har blivit av att använda datorn! Man känner sig ju helt isolerad frånr resten av världen. Pinsamt nästan... Och inte har vi kunnat se på film heller, eftersom datorn i sig inte har funkat.
Dock ger det ju mer tid till annat. Man måste ju komma på annat att göra, och eftersom vi har varit i Järna i helgen för att Henric har byggt på sitt pedalbord, så har jag ju inte haft så mycket att göra. Då skriver jag dikter. Måste säga att det nog egentligen är lite bättre (och mer kreativt!) än att sitta och uggla framför datorn i timtal! Kanske publicerar några av de små dikter jag skrev tidigare idag...

lördag 9 januari 2010

Julgranen

Jag sa ju att jag skulle lägga upp lite bilder på julgranen, så då lär jag väl göra det då. Inte för att jag vet om någon är intresserad... Tyvärr har jag ingen helhetsbild som riktigt gör den rättvisa, för det var verkligen en hejdundrandes fin gran vi fick tag i! Ska bli sorgligt att slänga ut den, den har ju knappt barrat...

Det blev en ängel i toppen.
Det fick bli enbart guld och silver i år.Den typiska "fotografbilden" där fotografen syns i reflektionen.

tisdag 5 januari 2010

Vad är förlovning?

"Enligt gamla seder är en förlovning en inledning till ett kommande äktenskap. Förr i tiden sa man att förlovningen högst skulle vara ett år, sen skulle man gifta sig. Idag finns det naturligtvis inga regler för det. Idag är det lika vanligt att man bara förlovar sig utan att gifta sig överhuvudtaget. Lika vanligt är det också att man inte alls förlovar sig utan gifter sig på en gång."


Är det bara jag som är gammaldags som fortfarande tycker att förlovning är något man bara gör om man planerar att gifta sig? Det blir allt vanligare att folk förlovar sig utan den avsikten. 14-åringar förlovar sig. Inte för att de tänker gifta sig senare, utan för att visa att de ”tar förhållandet seriöst”. Det verkar vara den nya grejen med förlovning.

Men ordet förlovning, betyder inte det att man lovar att man ska gifta sig?

- Åh, har ni förlovat er? Grattis! När planerar ni att gifta er?

- Gifta oss?! Nej, det har vi inte alls några planer på!


Vad är det man säger grattis till då? Att de nu tar förhållandet seriöst? Men det gjorde de inte innan? Eller? Eller grattis till att du har fått en så fin ring!

En till sak som jag har undrat över ett tag. Hur går en ”förlovning” till för dem, framför allt för de som är i yngre tonåren ännu? Om pojkvännen ”friar”, vad säger han då? Det kan ju knappast vara vill du gifta dig med mig?. Säger de kanske vill du förlova dig med mig? Eller vill du ta vårt förhållande seriöst? Eller Vill du ha en ring av mig?

Nu är jag ganska sarkastisk, ni får ursäkta det, men det här är något som jag har funderat ganska mycket på de senaste åren, och det gör mig lite upprörd.

Vad händer med alla oss som förlovar oss på det gamla, traditionella sättet? Vi som gifter oss. De 14-åringarna som förlovar sig för att det en fin sak, eller kul grej, är det lika förlovade som oss?

Jag vet att förlovning inte har något egentlig betydelse, juridiskt sätt och så. Så varför hakar jag upp mig? Jag vet inte. Kanske för att jag ändå tycker det känns fel.

Jag tycker inte heller att allt måste vara supertraditionellt. SÅ gammaldags är jag inte... Vi gifte oss t ex inte inom ett år. Vi drog över några månader, och det brydde vi oss inte det minsta om. Frieriet skedde långt innan vi förlovade oss, och när vi väl gjorde det så hade vi bestämt datum och allt sådant. Men vi gifte oss, och det var hela poängen redan från början!