Hos oss i december

Känner att jag ligger lite efter på bloggen nu efter att allt julstök har tagit upp vår tid i december. Därför kör jag en liten resumé nu, aningen sent, och kör sen på som vanligt. Tyckte det skulle kännas konstigt att nästan helt ignorera att julen varit här, på bloggen.

Henric var ute med sitt nystartade företag (med sitt band alltså, som blivit handelsbolag) och åt julbord, men för rättvisans skull körde vi ett eget litet julbord a la Hermanssons de yngre, på tu man hand några dagar senare.

Det ståtliga julgranen som vi tog i Järnas skogar. Når precis upp till taket.

Klädd och klar.

Årets tillskott till granen - en uggla!

Det blev lussebullebak till slut, och vi kan konstatera att man KAN göra deg i glassmaskin. Säger inte mer än så...

Jag och Elinor återskapade min barndoms ständigt återkommande motiv. Lilla Sjöjungfrun och Blunder.

Julmys i köket. Henric prickade in lagom med den röda ros han kom med efter sina julkonserter.

Den enda formen av julgodis jag gjorde, på uppdrag av mamma.

Henrics julklappar från mig.

Sista veckan före jul gick, för mig och Henric, åt till inspelande av julskiva, som julklapp till våra släktningar, repris på förra året. Förra årets julskiva hette "Jul med Henric och Sofie" och årets uppföljare blev att heta inget mindre än "Ännu en jul med Henric och Sofie". Årets uppgradering bestod av att ha gått från endast gitarr och sång till trummor, bas, gitarr och sång, då Henric med bravur skötte de tre första momenten.
Sedan följde julafton på tre ställen samma dag, sång på julotta i Lindesnäs, och jullov i Dala-Järna och där är vi nu, i väntan på nyår. Mat, mat, mat och sömn är ungefär vad dagarna består av. Känner ni igen er?

Sammanfattning: avklarad. God fortsättning!

Dofter av jul

Nu blandas dofter av juldoftolja och doften av granen vi just tog in. Mmm... mysigt! Nu ska den strax kläs (klädas?), när Henric är klar med belysningen.

Förlust

Förlorade en god vän i tisdags. Min kanin Viggo, som jag har haft tillsammans med pappa (ja, vi var båda lika sugna på en ny kanin) i ett antal år, gick bort. Han verkade sjuk på morgonen och framåt kvällen åkte vi in till Djursjukhuset, när vi insåg allvaret. Fick tyvärr ett väldigt tråkigt samtal på kvällen om att han inte hade svarat på behandlingen, utan de hade hittat honom död. Usch och fy, stackars Viggo! Saknar honom verkligen jättemycket nu, även fast jag inte har bott hos honom de senaste två åren. Det var en väldigt fin kanin det där. Han var som en hund för mig, fast en kanin...
Jag tror nog att många skulle tycka att "Vadå, det är bara en kanin. Man har väl inte försäkring på en kanin och åker in till Djursjukhuset." Men allvarligt talat, det var en vän till mig, och jag skulle verkligen inte kunna se honom bara lida och inte göra något åt det, bara för att jag är snål. Nej!
Däremot är det lätt att få dåligt samvete för att man inte åkte tidigare och så vidare, men vi gjorde i alla fall vad vi kunde. Väldigt tråkigt är det också att vi inte kan begrava honom eftersom att marken är frusen, så sjukhuset fick ta hand om honom. Usch och fy och usch igen!

Min älskade mjukis, när han var liten. Vila i frid, min vän!

På jakt efter julgran

Idag byltade vi på oss ordentligt, jag, Henric och svärfar, och gick ut i skogen där Henrics föräldrar bor, på julgransjakt. Det var kallt, ungefär -16, men efter att ha pulsat omkring i snön ett tag får man ganska fort upp värmen. Vi hittade i alla fall två dugliga till slut.
Både jag och Henric är vana vid att man klär julgranen dagen före julafton, men eftersom vi nu inte firar jul i vår lägenhet så tycker vi det är lika bra att skaffa granen lite tidigare i år, så vi hinner se den lite (och känna doften!).

Mina "mammor"

Måste bara skryta lite om hur duktiga "mammorna" (mina danselever) var idag på uppvisningen! De är visserligen alltid duktiga, men man blir så extra stolt efter en uppvisning. De har verkligen kämpat med en koreografi jag har gjort, ända sedan förra terminen, kämpat och kämpat och verkligen åstadkommit hur mycket som helst. Det är en rätt svår dans om man är nybörjare och de vara så tveksamma i början, tyckte det var så svårt och nästan omöjligt, men nu kan de dansen galant verkligen. Man får ut så otroligt mycket av lektionerna med alla dessa underbara kvinnor som alltid är så glada och positiva, trots ibland kanske lite dåligt självförtroende. Ser fram emot en ny termin!

Filmade dem med min digitalkamera idag, men har lovat att inte lägga upp något på youtube, hehe. Men ett litet "skärmklipp" från filmen, kan jag väl få lägga upp tycker jag. Suddig och sådär.
Jag har spelat in våra dansen och lagt upp på youtube för att mina elever ska kunna träna hemma under lov och när de är borta, eller när de känner att de har behövt repetera, vilket har varit väldigt uppskattat. Bestämde mig dock för att inte visa någon annan. Men okej, jag sväljer min stolhet och tillåter er att bevittna dansen de dansade idag, exclusivly for you, mina bloggläsare. Inspelat i vår stökiga lägenhet, på en punkt pga. platsbrist. Dock är dansen lite mer "rörlig". Detta har alltså mina elever framfört idag:



Japp, min stolthet är nu svald. Eller kanske kraschad, jag vet inte riktigt...

Vilka tider va!

Måste säga att jag saknar tiden när då mitt hår såg ut så här! Måste nog nästan säga att det här är mitt hårideal. Så såg det ut när Henric föll för mig, för tre och ett halvt år sen, hehe... Något att sträva efter kanske?

Mina kunder

Nu ska jag berätta vad som hände på jobbet i onsdags. Det var ganska mycket kunder den dagen, mer än jag är van vid pga att det är december och julruschen har börjat.
Jag står i kassan och så kommer det fram en kvinna med en massa grejer, medan hon stressat ropar på sitt barn som har en stjärna som ska köpas, men aldrig kommer. Det tar ganska lång tid med köpet för det är rätt mycket grejer och jag ska packa in allt i silkespapper. Det första jag tänkte var att jag funderade på vad hon hade för dialekt och att hon inte kom härifrån. Sen började jag tycka hon liknade någon. "Vem är det hon är så lik?" tänker jag en stund... "Jo, hon är rätt lik Shirley Clamp!" Tänker inte mer på det.
Hennes väninna ansluter sig och de pratar om en ljusstake. Bestämmer sig för att köpa mer. Sen när det äntligen ska betalas får jag körkort och kontokort för magnetremsan funkar inte. Jag slår in koden, men kommer på att "Just ja, jag måste ju kolla så namnet på båda korten stämmer överrens." Kollar namnen. Shirley Clamp, står det på båda korten! Ni kan ju föreställa er min förvåning. Fattar då att det inte bara är likt. Är faktiskt glad att jag inte fattade det förrän köpet nästan var slut, haha! Där hade jag snackat med henne en bra stund utan att ha någon aning om att hon var en känd svensk sångerska.
När hennes väninna också har betalat och gått kollar jag på min chef, som hade stått där mot slutet, om hon hade fattat. Att döma av hennes min hade hon det. Sen kommer det roliga när hon säger "Du, jag tror att hennes vän var Sonja Aldén." Där hade jag alltså missat ÄNNU känd sångerska. Har kollat på bilder sen och insett att det var ju hon. Svårare att känna igen dem utan lika mycket smink bara, och helt vanliga vinterkläder. Inte vad man förväntar sig heller direkt. Inte för att de direkt är mina idoler, men speciellt är det ju ändå.
Så kan alltså en helt vanlig dag på jobbet se ut, i lilla Falun. Inte vad man förväntar sig kanske, men det är kul att skratta åt!

Resultatet

Tack Elin och Erica för era kommentarer angående min frisyr. Blev dock lite nervös först när jag såg att jag hade fått kommentarer på inlägget när jag redan hade klippt mig, hehe. Nu råkar det vara så att om jag säger lugg så menar jag nästan alltid hellugg och inte snedlugg. Det var så det blev också. Hoppas att jag inte har gjort någon besviken. Här är jag i alla fall:

Frisyrer tar sig nästan aldrig rättvist ut på bild tycker jag, men detta är väl något så när likt verkligheten. Förutom att jag inte har någon hals för att jag kurar ihop mig i vår iskalla lägenhet.

Nå, vad säger ni om mitt hår?

Nu var det längesen jag skrev. Det har hänt så mycket som jag har tänkt att skriva om så jag har därför inte skrivit något alls. Tror jag skippar att berätta om allt som har hänt sen sist och "går vidare" istället, annars blir det aldrig av.

Jag ska klippa mig imorgon. I september förra året klippte jag håret kort, inte extremt kort men ändå väldigt kort i jämförelse med vad jag hade innan. Innan var det långt. Inser det särskilt nu efteråt när jag kollar på bilder. Jag hade haft långt så länge så jag tyckte det var dags för en förändring.
Nu har jag haft kort i över ett år och är relativt nöjd med det, men nu har jag tröttnat. Faktiskt. Känner mig mer hemma i långt hår, är nog mer "jag" med långt, även fast en del påstår att jag passar i kort. Jaja, jag kommer aldrig få alla nöjda, så är det bara. Det har jag fått inse. Man kan inte vara alla till lags när det gäller ens frisyr.

Nu har jag därför bestämt mig för att det är dags för långt hår igen. Och så ska jag klippa mig imorgon! Vad det det för logik? Jo, jag har ju haft page eller bob eller vad det nu kallas, alltså längre fram än bak och dessutom lite uppklippt. Nu känner jag dock att det kanske inte riktigt passar om man ska ha långt. Därför tänkte jag nu spara på längden, men klippa någon slags "spara ut-frisyr", så att jag överlever så länge, utan att bli arg varje gång jag ser mig själv i spegeln bakifrån (pga den där hemska utväxta uppklippningen.)
Dessutom funderar jag på lugg. Har haft mycket lugg i mina dagar och har trivts med det. Har däremot ingen aning om jag passar i det eller ej. Så om du nu har en stark åsikt angående om jag ska ha lugg eller ej, speak now or forever hold your peace, så att säga. För imorgon efter tolv är det för sent och då får du skylla dig själv om du inte sa något!

Grattis, säger jag nu, om du har lyckats ta dig igenom denna långa, antagligen väldigt ointressanta, onödiga och tjatiga text. Tänkte att jag skulle dra hela den här historien här, så slipper någon annan råka ut för den i "verkligheten" utan att ha valt det. För att läsa min blogg, det är något man väljer, eller inte väljer.

Tack och adjö för idag!

Nya lyktor

Vår lägenhet har på sistone fått sig en nätt liten makeover, som jag skrev om i tidigare inlägg. För att vi ska orka stå ut att bo här ett tag till eftersom vi aldrig får lägenhetsnapp. Detta är det senaste, fyra fina ljuslyktor (från Indiska, igentill köksbordet. De står då där för tillfället i alla fall, innan adventsljusen dyker upp. Gillar i alla fall mina nya lyktor, som jag drömde om två nätter innan jag köpte dem. Tyckte det var dags då.

Jag har gjort det igen

Jag erkänner, jag har gjort det igen. Jag har köpt en klänning! En lite svag punkt hos mig, jag är fullt medveten om det... Men den är ju i min favoritfärg!

Random stranger

Igår när jag var på Hemköp stod det en äldre man bakom mig i kassan, kanske i åttioårsåldern eller lite yngre, och jag märkte att han tittade på mig när jag betalade, så jag tittade tillbaka lite snabbt. Sen när jag stod och packade mina varor kom han fram till mig och sa:

- Du klär dig fint.
(Jag skrattar lite)
-Tycker du? svara jag lite smått försvånat.
- Ja, perfekt! säger han och håller handen framför sig som att ge eftertryck åt det han sa. Sen gick han.

Jag tycker det var trevligt faktiskt. Jag känner på mig att många hade tyckt att han var en "snuskgubbe" eller så bara för att han sa så. Jag tycker det är tråkigt att unga ofta har den inställningen att det alltid är så. Jag tror faktiskt ärligt talat att han att jag klädde mig fint, han verkade uppriktigt. Hur ofta får man egentligen komplimanger så där av främlingar? Inte jätteofta.
Jag hade på mig min röda ulljacka med dubbelknäppning och stickad/virkad svart halsduk. Kanske jag såg så klassisk ut så det föll honom i smaken? Jag vet inte.

Bilder från Jönköpingsresan

Nu tar jag och postar lite bilder från vår Jönköpingsresa, på tok för lång tid efter, men jag har ju ändå några bilder och ingen inspiration till att skriva några genomtänkta inlägg (gör jag någonsin det?). Here we go!

Som vanligt en av våra klassiska roadtripsbilder. Måste tas!

Vi bodde på Hotell Savoy, vilket var finfint. Modernt och fräscht. Vääärldens skönaste säng!

Ovanligt skarpa färger för ett hotell. Kul!

Det kändes fräscht med gråsvart kakel i hela badrummet. Skulle jag vilja ha...

Har man ingen karta så får man ta kort på en skylt med karta.

Mina inköp under vistelsen.

Vi avslutade vår vistelse med ett besök på Bernards Konditori (tror jag det hette) medan vi gömde oss från regnvädret. Mycket mysigt och varm choklad med grädde är ju det bästa på café!

Nagellack

Jag gillar mitt nya guldiga nagellack. Jag var lite orolig att det skulle vara för extremt för min smak, men det var det faktiskt inte alls. Tyckte det var ganska diskret ändå... Dessutom var det utan tvekan det mest hållbara nagellack jag någonsin haft tror jag. (Maybelline MNY) Vanligvis börjar det lossna efter bara någon dag tycker jag, men detta höll utan problem i minst en vecka! Sen kan jag väl erkänna att bilden är tagen lite sent, så det har börjat försvinna lite kring nagelbanden, men det höll som sagt väldigt länge innan det hände. Ny favorit!

Nytt till lägenheten

Vi har nya kuddar!

Och nya gardiner! I like it! Från Indiska så klart...

Min matvecka

Den här veckan har jag bestämt att jag har "matvecka", alltså att jag lagar maten varje dag, bestämmer vad som ska lagas och dessutom kör jag på nya maträtter som vi inte har ätit hos oss någon gång. Igår blev det pastapytt med yogurtdressing, idag blev det hemgjord potatissallad och kryddjärpar, och imorgon har jag tänkt mig linssoppa med stomp (bröd som man steker i stekpanna). På fredag däremot hoppas jag på att få igenom tacos som matförslag. Nu var det på tok för länge sen!

Min önskedröm.

Årets första julklapp

Kan stolt tillkännage att jag redan har köpt årets första julklapp! Jag använder orden stolt och redan eftersom att detta nästan är rekordtidigt för min del! Sen får vi väl se hur det fortsätter förstås... Då jag alltid brukar köpa mina julklappar rätt så nära jul så känner jag att jag kanske skulle komma att sakna det om jag var ute i för god tid, för det har ju en viss charm och känns som en tradition. Men hallå, Sofie, tänk efter! Det finns nog ingen risk att jag hinner klart i tid ändå...

Vår minisemester

Nu har jag inte skrivit blogg på över en vecka, fy på mig!

För lite drygt en vecka sen åkte jag och Henric på minisemester till Jönköping. Jag hade aldrig varit där innan. Vi hälsade på en god vän på nervägen (låter som ett namn på en gata, eller hur?), Henric skulle hälsa på en "förstärkarguru" och så bodde vi på hotell i två dygn och bara hade det mysigt i höstrusket.
Vi har en burk, eller sparbössa eller vad man ska säga, en kub med öppning för att stoppa in mynt i, som det står "roligheter" på. Där har vi sedan vi gifte oss stoppat i lite mynt eller sedlar som vi kunnat avvara som vi tänkte använda när vi vill göra något roligt, fast plånboken inte riktigt tycker sig ha råd. Som nu ungefär. Nu är det höst och blir mörkare och kallare. Vad passar bättre då än en liten minisemester?
Henric och de andra två i bandet hade tagit sig ett litet höstlov i några dagar så då var ju detta ett ypperligt tillfälle. "Roligheterburken", som vi kallar den, hade nämligen åstadkommit så mycket som lite drygt ett och ett halvt tusen.
Så blev det alltså. Jag hade världens hemskaste hosta (kändes det som) vilket var otroligt jobbigt, men resan blev i alla fall otroligt mysig och vi var mer än nöjda.

Julklappar redan?

Jag funderar på det här med julklappar. Ska jag vara så effektiv och ute i god tid att jag börjar redan, eller ska jag skjuta upp det mot något som mer liknar sista minuten, som vanligt? Börjar jag nu tar jag ju liksom ifrån mottagaren möjligheten att byta... Samtidigt så har jag (utan att det menas som skryt) aldrig varit med om att någon har bytt en present från mig. Hmm...
Jag har ingen klar bild av vad ska ska skänka i år dock, så det kanske löser sig i alla fall? Alltså slutar med att jag gör det i sista stund.
Jag har i alla fall en liten föraning om varifrån jag tror att en hel del julklappar kommer komma ifrån, ehum...

Dagen i stort, eller dagen i kort?

Summering av dagen:

- Jobb. Längsta dagen hittills. Trivs kanonbra med mitt jobb. Kunder är trevliga att vara trevlig mot.

- Lunch med syster. Vi skulle kunna luncha flera dagar i steck. Samtalsämnena flödar över. Halv superkebabpizza. Megamätt.

- Balett efter superkebabpizza. Drygt. Ganska kul. Värk i fötterna.

- Nu ska vi kolla på hotell.

Varm på vintern?

Det tråkigaste med hösten och vintern måste ju vara att man fryser och fryser gör jag nästan jämt! Jag frusen av mig, så är det bara, vilket gör att jag fryser nästan varje gång jag går ut, i ca ett halvår. Från oktober till april. Det är ju nästan så långt tid det är innan det börjar bli varmare igen. (Ursäkta påminnelsen om det faktumet.)
Jag fryser lätt när jag är inne också, men så klart är det ju värst när man kommer ut. Visst, jag byltar på mig med halsdukar, mössor, vantar, och sockor. Visserligen har jag inte täckbyxor om jag ska någonstans för det mesta. Måste man det? Jag menar, jag vill inte se ut som en austronaut halva året! Lite stilfull vill man ju vara ändå... Nu kanske jag låter fåfäng, men jag tycker faktiskt detta är lite av ett dilemma. Visst, jag får väl göra ett val, att slippa frysa eller klä mig fint utomhus. Fast i och för sig, jag har ju inga täckbyxor... Hmm. Vad gör man egentligen? Hur håller ni er varma på vintern?

Detta är Henrics mössa. Den heter Lars. Han fick den av sina föräldrar nyss för att slippa frysa när han cyklar till skolan. Den är ju dock inte riktigt min stil. Tyvärr, för den är ju otroligt varm och skön!

Kärleksfulla uttrar

Denna video är ju bara FÖR söt! Särskilt kring 1:18 ungefär, missa inte det! :)

Tåspetslektion

Idag har jag haft balett och sedan tåskoträning. Jag kan bara säga så här, ni som aldrig har provat att dansa i dessa skor, ni har ingen aning vad professionella ballerinor går igenom med sina fötter! Det är helt sjukt! Jag kände det som att mina fötter såg döden i vitögat idag. Nej, men nästan. Jag har nog aldrig känt mig så utmattad i fötterna som idag efter lektionen och det är bara en kvart. Tänk att dansa en hel föreställning! Med mycket mer avancerad teknik än jag vi gör. Visserligen är de ju starkare och mer tränade, men ändå. Det är bara att skrika åt hjärnan att koppla bort smärtan, men på något underligt vis är det ju roligt ändå! Har alltid varit väldans svag för tåspetsskor.

Arbetskläder

Har skaffat lite arbetskläder idag, hehe. Alltså kläder från Indiska. Enkel svart, v-ringad top, folklore-inspirerad kjol med blommor och ett halsband med stort silverhjärta. Tycker det känns aningen roligare att kunna ha den här sortens arbetskläder istället för stora tåliga arbetsbyxor och skor, kostym eller sjukvårdskläder. Japp, ganska mycket roligare!

Bröllop - Macke och Jenny

Var på bröllop i lördags, då detta söta par gifte sig. Macke och Jenny. Mycket trevligt! De såg verkligen oerhört kära ut.

Klädde mig i denna favoritklänning, men skapade lite färgklickar med rött nagellack och rött läppstift. Syntes ganska bra till svartvitt! Förut hade jag lite svårt att ha rött läppstift tyckte jag för jag tyckte mina läppar såg så hemskt stora ut och det blev så mycket fokus på dem, men nu provade jag igen. Färgen hette Fatal Red. Funkade faktiskt bättre än jag trodde... Kände mig som Marilyn Monroe eller så, med läppstiftet och lockigt hår.

Dagens inköp

Köpte en tunika på Indiska idag. Nu har jag inte riktigt rätt sorts linne under, men så här ser den ut. Tycker den är sockersöt! Särskilt med de två toffsarna. Den är grå förresten, om det syns dåligt. Mellangrå.

Sen blev det även en ny duschkräm, som luktar apelsin och kanel. Mycket speciell, men hemskt gott luktar den! Påminner om något slags te.

Och sist men inte minst var jag till tebutiken och köpt en liten spontanpresent till maken. Han fick nämligen en kaffekvarn av mig i födelsedagspresent för två månader sen som han ännu inte har använt på grund av bristen på kaffebönor, så nu fick han ett paket.

Introduktionsdagar

Nu har jag jobbat, i två dagar! Eller ja, jag har varit på introduktion i två daga (tre timmar om dagen), men nog har jag jobbat alltid. Första dagen var aningen kaotiskt. Att lära sig kassans grunder är väl ingen större svårighet, men att kunna alla detaljer är verkligen inte att leka med. Ni vet sådant som presentkort, tillgodokort, reklamationer osv. Efter att jag kom hem efter första dagen kände jag mig ganska uppstressad och snurrig och hade svårt att bestämma mig för om jag skulle släppa allt för dagen, eller ägna resten av mina vakna timmar åt att repetera allt i huvudet.

Dagen efter däremot gick det mycket bättre! Visserligen var det halva reapriset på en massa varor (är det fortfarande, dit och handla!) vilket resulterade i en väldig massa knappande i kassan, men till slut börjar det faktiskt sitta och man får in lite fart i knappandet.
Jag måste erkänna att jag fortfarande inte riktigt kan det där jag nämnde innan, detaljerna, men nu börjar det bli roligt. Jag tycker verkligen det är fantastiskt roligt att möta kunder och vara så där hurtigt glad och trevlig! Första gången som jag tog hand om en kund själv och till sist lämnade ifrån mig kassen med ett "Tack tack!" eller något i den stilen, var ett mycket tillfredställande ögonblick, måste jag säga. Samma sak när jag fick svara i telefon med ett "Välkommen till Indiska, det är Sofie!". Hemskt läskigt, men ack så spännande. Eller när någon frågade om jag jobbade där och jag svarade ja. Ja, ni fattar ju, så där nipprig är jag.

Halsont

Vaknade i natt med VÄRLDENS halsont! Det var verkligen längesen det gjorde SÅ ont i min hals. Jag hade svårt att somna om pga av den och det brukar verkligen inte hända mig. Jag har nästan aldrig problem att somna eller somna om på natten.

Känner mig lite stressad över detta för jag ska på introduktion på jobbet på onsdag, och då vill jag inte vara sjuk. Finns det egentligen någon "kur" som verkligen hjälper och inte bara lindrar för stunden?

Tidlösa plagg

Jag har en ny klänning! Jag är lite svag för finklänningar, även fast tillfällena att använda dem tyvärr inte är så många.
I alla fall så tycker jag så hemskt mycket om "tidlösa" kläder, såsom jag anser att den här klänningen är, i den bemärkelsen att de är "gammaldags" och stilfulla, men ändå moderna. Mmm, det är nog min grej det, skulle jag vilja påstå.

Det gäller även dessa skor, som jag också äger. Moderna, klassiska och tidlösa. Like it!

Gamla dansklipp

Idag har jag varit i mitt föräldrahem och rensat datorn på en massa av mina gamla bilder och filmer. Sitter och kollar på dem nu på min dator och det är faktiskt ganska intressant. Jag har nämligen en del filmsnuttar som jag har spelat in från när jag dansade, under gymnasietiden, som jag hade i övningssyfte förut. Det var så bra att kunna se hur det man gjorde faktiskt såg ut. Då såg man ju däremot allting väldigt kritiskt, när man direkt hade spelat in det. Nu däremot var det intressant att se, så där två och ett halv till tre år efter, eller mer. Jag kunde ju faktiskt dansa på den tiden! Jag inser det nu faktiskt... Det ser inte så tokigt ut.

Däremot är det lite svårare att se på alla dessa bilder då jag hade långt hår, de gör liksom att man inom sig ger upp ett lite uppgivet "Varför klippte jag av mig håret?!"

Sömnprat

Igår kväll gick jag och lade mig mycket tidigare än Henric för han skulle sitta kvar och greja med sin förstärkare. Jag somnar efter en stund och Henric fortsätter jobba, väldigt tyst för att inte väcka mig (vi bor i en etta). Sen råkar han tappa en liten insexnyckel i golvet som faller med ett litet diskret "pling" i golvet, och jag ubrister plötsligt, i sömnen: "Hemskt vad du väsnas!"

Ibland kan man ju fråga sig hur mycket man är medveten om i sömnen. Hörde jag det där lilla, och var jag i så fall ironisk? Eller drömde jag något helt annat?

Favoritvers

Idag fick jag för mig att lyssna på en version av I denna ljuva sommartid. (Ni vet, så där lagom till hösten), en väldigt fin version dessutom, och jag måste säga att detta är min absoluta favoritvers:

När jag hör trastens glada sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

...med ett fint crescendo på rätt ställen. Å, så vackert!

Hål i öronen

Idag tog jag hål i öronen för första gången i mitt liv! Tyckte att det var dags nu. Jag gjorde nyligen en liten deal med mig själv att "får jag jobbet så tar jag hål i öronen" och då fick jag ju lov att hålla det. Så nu är det äntligen gjort! Jag känner mig dock lite efter...

Kriminalserier

Kriminalserier i all ära, jag kan tycka det är roligt att titta på, men det finns en grej som jag nästan alltid irriterar mig på. Eller ja, irriterar mig låter är väl kanske lite överdrivet, för det får mig att låta som en onödigt arg person.
Nej, men det finns en grej som jag alltid hakar upp mig på. (låter inte det bättre?) Jo, nämligen det att när folk blir intervjuade av poliser, hemma eller på jobbet, så ska de alltid göra en väldig massa saker samtidigt. Vattna blommor, diska, fortsätta jobba, vad som helst. Jag antar att filmskaparna vill ge lite liv åt scenerna och undvika långa scener där karaktärerna bara sitter och tittar på varandra, men ändå.
Jag har alltid tyckt att det känns så ologiskt. Om en polis skulle knacka på hos mig och fråga mig något om någon jag känner, vare sig det det handlar om någon nära eller ytligt bekant, så skulle jag väl i alla fall ta mig tid att sitta ner och svara, utan att pyssla med en massa saker samtidigt. Jag vet inte om folk i USA och England (det mesta utspelar sig ju där) inte har så stor respekt för poliser, men det tror jag väl. Alla verkar alltid så otroligt nonchalanta och ofta verkar de bara irriterade och verkar tycka att de bara blir störda. Det är klart att en del karaktärer kanske är sådana, men långt ifrån alla, och deras beteende stämmer inte alltid så bra med karaktären i övrigt, när han eller hon verkar totalt oberörd över att bli intervjuad av poliser, ofta angående mord dessutom. Nej, så tror jag inte att det skulle vara i verkligen, inte så ofta i alla fall.

Lyckan är stor!

JAG FICK JOBBET!!! Har verkligen svårt att förstå att detta är sant. Jag har väntat och väntat och till sist höll jag på att bli knäpp för att hon aldrig ringde och då tog jag till slut mod till mig och ringde och frågade. Lite otålig för man bli. Jag kunde verkligen inte tro min öron när hon sa att hon vill att jag ska komma och provjobba! Och så lät hon så där positiv som hon alltid gör, varenda gång jag har pratat med henne. Å, vad roligt det känns!

Jag kände mig ganska så självsäker i början och hade hopp. Det kändes bra på intervjun och så, men ju mer tiden går blir man ju lätt mer och mer osäker (jag i alla fall) och glömmer hur det kändes, så nu de senaste dagarna har jag faktiskt inte trott att det det fanns någon chans nästan. Därför är jag lite i chocktillstånd just nu...

För er som undrar vad det är förr jobb (ville undvika att säga det tidigare) så är det ett jobb på Indiska i Falun. Det är visserligen "bara" som extrapersonal som kan jobba när det behövs, men för mig är det ändå hur bra som helst. Det är en bra start, och det är ett jobb jag verkligen vill ha. Nu ska jag gå och fortsätta vara glad :)

Igår var frustrationen stor, nu är det lyckan som stor istället. Enorm!

Frustrationen är stor

Jag kan bara konstatera att försäkringskassan har ett sjukt system, när det gäller bostadsbidrag. Det räknas ut per år, vilket kräver av en att man i princip ska kunna se in i framtiden och veta precis vad man kommer tjäna det kommande året. Jag och Henric kunde ju inte veta förra hösten om vi skulle få sommarjobb eller inte i år, och vad vi skulle tjäna. Nu fick vi lov att ändra då vi tjänade mer och fick igår beskedet att vi inte får något, och att vi får lov att betala tillbaka flera tusen som vi fick tidigare under året, för de tyckte att vi fick för mycket. Men vi behövde det ju DÅ! Nu får vi alltså leva på 800 kr mindre i månaden OCH får lov att betala tillbaka.

Jag behöver det där jobbet mer än någonsin nu och vill ha det mer än någonsin! Jag kan inte beskriva hur mycket jag vill ha det! Men än har jag inte fått svar... Sitter och väntar på att telefonen ska ringa, men den är tyst. Nej, jag känner mig helt uppåt väggarna!

Frustrationen är stor.

Borlängebo

Sverigedemokraterna blev tredje största parti i Borlänge och fick absolut mest makt här av alla kommuner i Dalarna. Kan säga att jag är ännu mindre stolt över att vara Borlängebo nu. Jag vill flyyyttaaaaa!

Säger inte mer än så. Lägenhet i Falun önskas hyra! En tvåa till bra pris, gärna centralt. Tack!

Valrörelse och småkrig

Nu är det ju som ingen kan ha missat valrörelse och alldeles snart riksdagsval. Eller ja, idag är det ju. Jag tänker inte ge mig in på att prata politik, men jag tänkte säga några saker.
Jag tycker faktiskt det är lite jobbigt med allt detta. Att veta vad ens vänner tänker rösta och vad de hatar. Jag tycker faktiskt det kan vara lite tråkigt att veta vad alla har för politiska "tillhörigheter", för på något vis kan det vara svårt att koppla bort det. Att koppla bort de där tankarna om att "jaha, han är vänsterpartist, då är han nog så där", eller "jaså hon är folkpartist, då tycker hon sådär om det där". Does it make any sense? Eller är det bara jag som ofrivilligt kan fastna i de där tankarna?
Jag tycker det är lite jobbigt att se hur ens vänner delar upp sig i två sidor och ser ner på varandra och avskyr varandras åsikter. Hur det konstant pågår små krig, inte minst på facebook.
Alla vill ju egentligen Sveriges bästa, men har olika metoder och tankar om hur det ska gå till. Tänk på det nästa gång du blir arg, det ska jag försöka med.

Ledig tid

Jag sitter och funderar på det här med väntan. Till exempel att vänta på svar om ett jobb, som jag gör nu, eller något annat liknande. På ett sätt är det otroligt skönt att jag är klar med intervju och allt så att jag bara kan vänta och se, och att jag har gjort allt jag har kunnat. Å andra sidan finns det en frustration i det, att jag verkligen inte kan göra något mer nu, för att påverka. Jag kan bara vänta. Det är väldigt delat.

Jag är väldigt trött på att inte ha mer jobb än min dansgrupp som jag leder en gång i veckan. Jag har på tok för mycket ledigt! Visserligen är jag inte en sådan som inte kan hantera ledig tid, som blir rastlös så fort man inte har något planerat. Så är jag faktiskt inte alls. Jag skulle tycka att det skulle vara jobbigt att vara så, att känna att man måste vara konstant sysselsatt med "meningsfull " aktivitet, varenda vaken timme om dygnet. Jag tycker det kan vara otroligt skönt att ha en helg framför sig som man vet är helt tom, och som man kan fylla med vad som helst, och man har inget planerat!
Dock finns det gränser och den har jag kommit till för länge sen. Man uppskattar ju sin lediga tid mycket mer när man inte har den jämt, så att säga. Nej, nu får det vara nog!

Det var det det

Intervjun kändes bra. Det kändes avslappnat och trevligt och jag tycker att jag fick fram till jag ville ha sagt. Nu återstår bara väntan och en nervös sådan. Vill så gärna!

Intervju

Imorgon ska jag på arbetsintervju klockan tolv. Jag är så klart nervös inför detta. Inte främst för själva intervjun (jo, det också så klart) utan för att jag inte ska få jobbet. Jag vill så otroligt gärna ha det! Jag tror att jag skulle trivas jättebra, det ligger i Falun vilket jag helst vill, butikschefen är jättetrevlig (ja, det är en butik) osv, osv...
Så nu får ni hålla tummarna för mig allihopa!

Kroatien Del 5 - Summan av kardemumman

Jag kan bara sammanfatta med att säga att Kroatien är otroligt vackert och härligt... Dygnet runt! Särskilt när man reser med en sådan underbaring som jag reste med! Rekommenderas alltså starkt av oss båda, om du vill åka till ett vacker och avkopplande ställe. Vi bodde dock inte alls på något partyställe, vilket vi själva var väldigt glada för, men är man på jakt efter det ska man nog inte åka till Gradac. Vi var dock bara ute efter ett perfekt ställe för vår bröllopsresa där vi kunde få koppla av, och det var precis vad vi fick!

Härmed avslutar jag nu min bildserie från resan. Tjohej!