Förlust

Förlorade en god vän i tisdags. Min kanin Viggo, som jag har haft tillsammans med pappa (ja, vi var båda lika sugna på en ny kanin) i ett antal år, gick bort. Han verkade sjuk på morgonen och framåt kvällen åkte vi in till Djursjukhuset, när vi insåg allvaret. Fick tyvärr ett väldigt tråkigt samtal på kvällen om att han inte hade svarat på behandlingen, utan de hade hittat honom död. Usch och fy, stackars Viggo! Saknar honom verkligen jättemycket nu, även fast jag inte har bott hos honom de senaste två åren. Det var en väldigt fin kanin det där. Han var som en hund för mig, fast en kanin...
Jag tror nog att många skulle tycka att "Vadå, det är bara en kanin. Man har väl inte försäkring på en kanin och åker in till Djursjukhuset." Men allvarligt talat, det var en vän till mig, och jag skulle verkligen inte kunna se honom bara lida och inte göra något åt det, bara för att jag är snål. Nej!
Däremot är det lätt att få dåligt samvete för att man inte åkte tidigare och så vidare, men vi gjorde i alla fall vad vi kunde. Väldigt tråkigt är det också att vi inte kan begrava honom eftersom att marken är frusen, så sjukhuset fick ta hand om honom. Usch och fy och usch igen!

Min älskade mjukis, när han var liten. Vila i frid, min vän!