Favoritvers

Idag fick jag för mig att lyssna på en version av I denna ljuva sommartid. (Ni vet, så där lagom till hösten), en väldigt fin version dessutom, och jag måste säga att detta är min absoluta favoritvers:

När jag hör trastens glada sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

...med ett fint crescendo på rätt ställen. Å, så vackert!