Hos oss i december

Känner att jag ligger lite efter på bloggen nu efter att allt julstök har tagit upp vår tid i december. Därför kör jag en liten resumé nu, aningen sent, och kör sen på som vanligt. Tyckte det skulle kännas konstigt att nästan helt ignorera att julen varit här, på bloggen.

Henric var ute med sitt nystartade företag (med sitt band alltså, som blivit handelsbolag) och åt julbord, men för rättvisans skull körde vi ett eget litet julbord a la Hermanssons de yngre, på tu man hand några dagar senare.

Det ståtliga julgranen som vi tog i Järnas skogar. Når precis upp till taket.

Klädd och klar.

Årets tillskott till granen - en uggla!

Det blev lussebullebak till slut, och vi kan konstatera att man KAN göra deg i glassmaskin. Säger inte mer än så...

Jag och Elinor återskapade min barndoms ständigt återkommande motiv. Lilla Sjöjungfrun och Blunder.

Julmys i köket. Henric prickade in lagom med den röda ros han kom med efter sina julkonserter.

Den enda formen av julgodis jag gjorde, på uppdrag av mamma.

Henrics julklappar från mig.

Sista veckan före jul gick, för mig och Henric, åt till inspelande av julskiva, som julklapp till våra släktningar, repris på förra året. Förra årets julskiva hette "Jul med Henric och Sofie" och årets uppföljare blev att heta inget mindre än "Ännu en jul med Henric och Sofie". Årets uppgradering bestod av att ha gått från endast gitarr och sång till trummor, bas, gitarr och sång, då Henric med bravur skötte de tre första momenten.
Sedan följde julafton på tre ställen samma dag, sång på julotta i Lindesnäs, och jullov i Dala-Järna och där är vi nu, i väntan på nyår. Mat, mat, mat och sömn är ungefär vad dagarna består av. Känner ni igen er?

Sammanfattning: avklarad. God fortsättning!

Dofter av jul

Nu blandas dofter av juldoftolja och doften av granen vi just tog in. Mmm... mysigt! Nu ska den strax kläs (klädas?), när Henric är klar med belysningen.

Förlust

Förlorade en god vän i tisdags. Min kanin Viggo, som jag har haft tillsammans med pappa (ja, vi var båda lika sugna på en ny kanin) i ett antal år, gick bort. Han verkade sjuk på morgonen och framåt kvällen åkte vi in till Djursjukhuset, när vi insåg allvaret. Fick tyvärr ett väldigt tråkigt samtal på kvällen om att han inte hade svarat på behandlingen, utan de hade hittat honom död. Usch och fy, stackars Viggo! Saknar honom verkligen jättemycket nu, även fast jag inte har bott hos honom de senaste två åren. Det var en väldigt fin kanin det där. Han var som en hund för mig, fast en kanin...
Jag tror nog att många skulle tycka att "Vadå, det är bara en kanin. Man har väl inte försäkring på en kanin och åker in till Djursjukhuset." Men allvarligt talat, det var en vän till mig, och jag skulle verkligen inte kunna se honom bara lida och inte göra något åt det, bara för att jag är snål. Nej!
Däremot är det lätt att få dåligt samvete för att man inte åkte tidigare och så vidare, men vi gjorde i alla fall vad vi kunde. Väldigt tråkigt är det också att vi inte kan begrava honom eftersom att marken är frusen, så sjukhuset fick ta hand om honom. Usch och fy och usch igen!

Min älskade mjukis, när han var liten. Vila i frid, min vän!

På jakt efter julgran

Idag byltade vi på oss ordentligt, jag, Henric och svärfar, och gick ut i skogen där Henrics föräldrar bor, på julgransjakt. Det var kallt, ungefär -16, men efter att ha pulsat omkring i snön ett tag får man ganska fort upp värmen. Vi hittade i alla fall två dugliga till slut.
Både jag och Henric är vana vid att man klär julgranen dagen före julafton, men eftersom vi nu inte firar jul i vår lägenhet så tycker vi det är lika bra att skaffa granen lite tidigare i år, så vi hinner se den lite (och känna doften!).

Mina "mammor"

Måste bara skryta lite om hur duktiga "mammorna" (mina danselever) var idag på uppvisningen! De är visserligen alltid duktiga, men man blir så extra stolt efter en uppvisning. De har verkligen kämpat med en koreografi jag har gjort, ända sedan förra terminen, kämpat och kämpat och verkligen åstadkommit hur mycket som helst. Det är en rätt svår dans om man är nybörjare och de vara så tveksamma i början, tyckte det var så svårt och nästan omöjligt, men nu kan de dansen galant verkligen. Man får ut så otroligt mycket av lektionerna med alla dessa underbara kvinnor som alltid är så glada och positiva, trots ibland kanske lite dåligt självförtroende. Ser fram emot en ny termin!

Filmade dem med min digitalkamera idag, men har lovat att inte lägga upp något på youtube, hehe. Men ett litet "skärmklipp" från filmen, kan jag väl få lägga upp tycker jag. Suddig och sådär.
Jag har spelat in våra dansen och lagt upp på youtube för att mina elever ska kunna träna hemma under lov och när de är borta, eller när de känner att de har behövt repetera, vilket har varit väldigt uppskattat. Bestämde mig dock för att inte visa någon annan. Men okej, jag sväljer min stolhet och tillåter er att bevittna dansen de dansade idag, exclusivly for you, mina bloggläsare. Inspelat i vår stökiga lägenhet, på en punkt pga. platsbrist. Dock är dansen lite mer "rörlig". Detta har alltså mina elever framfört idag:



Japp, min stolthet är nu svald. Eller kanske kraschad, jag vet inte riktigt...

Vilka tider va!

Måste säga att jag saknar tiden när då mitt hår såg ut så här! Måste nog nästan säga att det här är mitt hårideal. Så såg det ut när Henric föll för mig, för tre och ett halvt år sen, hehe... Något att sträva efter kanske?

Mina kunder

Nu ska jag berätta vad som hände på jobbet i onsdags. Det var ganska mycket kunder den dagen, mer än jag är van vid pga att det är december och julruschen har börjat.
Jag står i kassan och så kommer det fram en kvinna med en massa grejer, medan hon stressat ropar på sitt barn som har en stjärna som ska köpas, men aldrig kommer. Det tar ganska lång tid med köpet för det är rätt mycket grejer och jag ska packa in allt i silkespapper. Det första jag tänkte var att jag funderade på vad hon hade för dialekt och att hon inte kom härifrån. Sen började jag tycka hon liknade någon. "Vem är det hon är så lik?" tänker jag en stund... "Jo, hon är rätt lik Shirley Clamp!" Tänker inte mer på det.
Hennes väninna ansluter sig och de pratar om en ljusstake. Bestämmer sig för att köpa mer. Sen när det äntligen ska betalas får jag körkort och kontokort för magnetremsan funkar inte. Jag slår in koden, men kommer på att "Just ja, jag måste ju kolla så namnet på båda korten stämmer överrens." Kollar namnen. Shirley Clamp, står det på båda korten! Ni kan ju föreställa er min förvåning. Fattar då att det inte bara är likt. Är faktiskt glad att jag inte fattade det förrän köpet nästan var slut, haha! Där hade jag snackat med henne en bra stund utan att ha någon aning om att hon var en känd svensk sångerska.
När hennes väninna också har betalat och gått kollar jag på min chef, som hade stått där mot slutet, om hon hade fattat. Att döma av hennes min hade hon det. Sen kommer det roliga när hon säger "Du, jag tror att hennes vän var Sonja Aldén." Där hade jag alltså missat ÄNNU känd sångerska. Har kollat på bilder sen och insett att det var ju hon. Svårare att känna igen dem utan lika mycket smink bara, och helt vanliga vinterkläder. Inte vad man förväntar sig heller direkt. Inte för att de direkt är mina idoler, men speciellt är det ju ändå.
Så kan alltså en helt vanlig dag på jobbet se ut, i lilla Falun. Inte vad man förväntar sig kanske, men det är kul att skratta åt!

Resultatet

Tack Elin och Erica för era kommentarer angående min frisyr. Blev dock lite nervös först när jag såg att jag hade fått kommentarer på inlägget när jag redan hade klippt mig, hehe. Nu råkar det vara så att om jag säger lugg så menar jag nästan alltid hellugg och inte snedlugg. Det var så det blev också. Hoppas att jag inte har gjort någon besviken. Här är jag i alla fall:

Frisyrer tar sig nästan aldrig rättvist ut på bild tycker jag, men detta är väl något så när likt verkligheten. Förutom att jag inte har någon hals för att jag kurar ihop mig i vår iskalla lägenhet.

Nå, vad säger ni om mitt hår?

Nu var det längesen jag skrev. Det har hänt så mycket som jag har tänkt att skriva om så jag har därför inte skrivit något alls. Tror jag skippar att berätta om allt som har hänt sen sist och "går vidare" istället, annars blir det aldrig av.

Jag ska klippa mig imorgon. I september förra året klippte jag håret kort, inte extremt kort men ändå väldigt kort i jämförelse med vad jag hade innan. Innan var det långt. Inser det särskilt nu efteråt när jag kollar på bilder. Jag hade haft långt så länge så jag tyckte det var dags för en förändring.
Nu har jag haft kort i över ett år och är relativt nöjd med det, men nu har jag tröttnat. Faktiskt. Känner mig mer hemma i långt hår, är nog mer "jag" med långt, även fast en del påstår att jag passar i kort. Jaja, jag kommer aldrig få alla nöjda, så är det bara. Det har jag fått inse. Man kan inte vara alla till lags när det gäller ens frisyr.

Nu har jag därför bestämt mig för att det är dags för långt hår igen. Och så ska jag klippa mig imorgon! Vad det det för logik? Jo, jag har ju haft page eller bob eller vad det nu kallas, alltså längre fram än bak och dessutom lite uppklippt. Nu känner jag dock att det kanske inte riktigt passar om man ska ha långt. Därför tänkte jag nu spara på längden, men klippa någon slags "spara ut-frisyr", så att jag överlever så länge, utan att bli arg varje gång jag ser mig själv i spegeln bakifrån (pga den där hemska utväxta uppklippningen.)
Dessutom funderar jag på lugg. Har haft mycket lugg i mina dagar och har trivts med det. Har däremot ingen aning om jag passar i det eller ej. Så om du nu har en stark åsikt angående om jag ska ha lugg eller ej, speak now or forever hold your peace, så att säga. För imorgon efter tolv är det för sent och då får du skylla dig själv om du inte sa något!

Grattis, säger jag nu, om du har lyckats ta dig igenom denna långa, antagligen väldigt ointressanta, onödiga och tjatiga text. Tänkte att jag skulle dra hela den här historien här, så slipper någon annan råka ut för den i "verkligheten" utan att ha valt det. För att läsa min blogg, det är något man väljer, eller inte väljer.

Tack och adjö för idag!