En hund i mörkret

Igår blev jag arg. Här följer nu ett klagomålsinlägg på vissa hundägare, framförallt en:

Jag hade varit och hälsat på i "Vimmelmora" (mitt barndomshem) och gick den långa mörka "skogsvägen" på väg till bussen på kvällen. Det är en bra bit man bara går på en väg med skog på båda sidorna och det är riktigt mörkt. Alltså inga gatlyktor.
När jag börjar närma mig slutet av vägen där det snart kommer att ljusna ser jag att en tjej med två hundar är på väg att möta mig om en stund. Hundarna är lösa... Tjejen ser ut att vara i min ålder att döma av hennes siluett (klädd som de flesta gör numera. En sådan där stor jacka med pälskrage som alla har, ni vet!) och hundarna är stora som Golden Retrievers typ, eller lite mindre. När jag kommer närmare börjar en av hundarna, som är närmare mig, skälla och skälla och skälla. Jag har fått för mig att hundar har ganska dåligt mörkerseende och den var väl rädd antagligen eller kände sig hotad på något vis. Jag fortsatte gå och kom närmare och närmare och jag förväntade mig liksom att hundägaren skulle börja ropa på hunden efter ett tag, för hon borde absolut ha sett och hört mig, men nej. Hon bara står kvar där och glor.
Nu är jag alldeles framme vid hunden och börjar gå förbi och nu skäller hunden alldeles vansinnigt mycket och intensivt och låter jätterädd och närmar sig lite när jag passerar. Då ger tjejen ifrån sig ett uttråkat "A men ge dig!" till hunden. Jag förstätter gå och har tydligen överlevt.

Jag fattar inte detta! Varför har hundägare sina hundar lösa när de inte har kontroll över dem? Den där hunden lät verkligen riktigt vettskrämd! Som det lät hade den absolut kunnat ge sig på mig, blir de tillräckligt rädda och känner sig tillräckligt hotade kan de väl angripa, eller? Den skällde liksom inte som en hund gör om man till exempel ringde på dörren, nej detta var mycket värre. Det var jätteläskigt och jag är ändå inte lika hundrädd som väldigt många jag känner! Varför gjorde hon inget? Varför ropade hon inte? Vad hade hon gjort om hunden hade gett sig på mig?

I somras besökte jag och Henric en sjö och låg där och solade. Där gick det förbi massor av hundägare med hundar, för vi låg visst precis där alla har sin lilla rutt. ALLA hade sina hundar lösa och ingen hade kontoll för alla sprang fram till oss och en hund sprang till och med rakt över oss, alltså PÅ oss där vi låg! Jag lyfte precis på huvudet samtidigt och blev knockad av hunden som sprang rakt in i mitt huvud. Hundägaren sa inget. Jag säger det igen, jag fattar verkligen inte! Hur är det att vara riktigt hundrädd och vara ute och gå och riskera att möta en lös hund?

Kan tillägga att jag efter gårdagens händelse drömde om en hund i natt. Den hoppade på mig och bet mig brutalt i vaden. Hur kan det komma sig att jag drömde det tror ni? Suck...