Jag och Marie tog oss en promenad till vårt barndomsområde och tittade på huset vi bodde i, och alla ställen vi lekte på och bara frossade i nostalgi. Sen njöt vi lite av det fina höstvädret också.
När vi fick syn på denna utbrast vi båda i kör: "Stenen!" Vi reagerade mycket starkare på den än jag tror att vi egentligen hade tänkt.
Av någon anledning låg det en hel hög med äpplen på ett ganska konstigt ställe. Undrar varför... Men det såg i alla fall väldigt höstigt ut!
Storasyster.
Lillasyster.
Vi tog oss en titt på dammen.
Och jag provåkte i "Annas rutchkana". Man blir ju alldeles sentimental av sånt här! Men den var inte så liten som den ser ut...
Så här såg den ut! Rena rama äventyret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar