Därför väljer jag istället att nämna en av mina bästa vänner som jag umgås med väldigt ofta nuförtiden (och har i och för sig alltid gjort det mer eller mindre) och som jag har känt längst av alla mina vänner. Hon har alltid funnits där så länge jag har levt. Det är nämligen min syster Marie. Marie är fem år äldre än mig. Det är en ganska stor ålderskillnad när man är liten, som liksom avtar med åren. Inte själva åren emellan såklart, men man växer liksom ihop och det har vi gjort, mer och mer genom alla år. Jag skulle nog faktiskt säga att vi är tightare nu än vi någonsin har varit under alla åren vi har bott i samma hus, för nu kan vi prata om saker som vi inte kunde prata om förut.
Med Marie kan man prata om precis ALLT! Och det är också vad vi gör allra mest; pratar. Tar samtalsämnena aldrig slut? Svar: Nej. Och om de skulle sina för en liten stund, då skaffar vi oss ändå en massa strunt att prata om, samtalämnen som inte finns. Till exempel så diskuterade vi en ”tomatskopa” (nej, det finns inte sådana vad jag vet) i en evighet för ett tag sen och berättade massor för varandra om hur en sådan har påverkat våra liv, även fast det inte finns ett uns sanning i det. Det är så vi funkar. Vi säger allt vi tänker till varanda och allt vi kan komma på.
Marie har precis min humor, fast bättre enligt mig. Hon är oerhört rolig! Hon har en ängels tålamod (för det mesta), är en bra lyssnare (mycket bättre än jag själv), är fantastisk på att skriva humoristiska dikter på rim, oerhört omtänksam och godhjärtad, jättefin i blekt rosa kläder, påhittig, intelligent, pysslig, allmänbildad (hon kan en väldans massa saker!) och ja, listan kan fortsätta i all oändlighet!
Hon är en fantastisk vän och syster som alltid finns där, som alltid hjälper mig på alla sätt hon kan och som har oerhört lätt för att få mig att skratta. Ja, helt enkelt världens bästa syster!
Jag älskar dig, Marie!
1 kommentar:
Nu måste jag säga att jag blir väldans rörd! :'-D (Ungefär lika rörd som gröten i barnvisan från "Barn 1" - 'När pappa lagar gröt, så ska den va god och söt'...) Älskar dig också, världens bästa syster!!!
Hade förresten glömt tomatskopan. Hur jag nu kunnat göra det, med tanke på hur otroligt mycket den påverkat mitt liv. Tänk om jag inte kunnat tillverka egna cocktailtomater??! Så fattigt livet vore...
Skicka en kommentar