tisdag 31 maj 2011
Min man fixar allt!
Ibland säger han att han inte tror att det går, och då tror ju jag absolut att det inte går om till och med Henric säger det, men för det mesta fixar han det ändå i slutändan. Och han fixar det inte bara, han gör det där EXTRA också! Den där extra coola funktionen eller den där exceptionellt snygga lagningen, där jag hade slutat för längesen om jag hade gjort det. Det blir bara lyx där Henric har gått fram. Det är helt fantastiskt och jag blir lika impad varje gång!
(Ps. Jag frågade precis om han var klar med skon och fick till svar: "Nja...det är lite av det visuella kvar." Så det räcker inte med det där praktiska inte. Han fortsätter tills det är perfekt!)
måndag 30 maj 2011
Tänker inte gå i ide
I fredags kände jag för att gå i ide och inte träffa en enda människa under hela sommaren, för att slippa prata med andra. Bara sova och sova... Dock har jag insett att det nog inte riktigt är någon bra lösning. Tack vare snälla kommentarer av några bloggläsare och ett fint sms från min svärmor så kändes det lite lättare sen. Jag insåg att jag behöver mina vänner och min familj och jag kan inte stänga mig inne från dem... Och vilken otrolig tur att jag har Henric också!
Nu låter det ju som att jag har varit med om något mycket värre än jag har! Ett dödsfall eller liknande... Så är det ju inte, men det här med jobb har tyngt mig så otroligt länge och det här var droppen.
Tack för att ni läser och kommenterar! Ni anar inte hur glad jag blir för varenda kommentar!
Träskor
söndag 29 maj 2011
Dansavslutning
Jag har återigen filmat min koreografi i övningssyfte, för att mina elever ska kunna titta på den och öva, och återigen sväljer jag min stolthet och visar upp den för er! Känn er hedrade för att ni får göra det, för lite tar det allt emot. Den är ju inte till för att visas upp på det här sättet. Det är dessutom inte någon dans som egentligen är lämpad att dansa själv...
Förresten, är ni eller känner ni någon kvinna över 25 år som bor i Falun och vill börja dansa med andra likasinnande, hör av er till mig! Hjärtligt välkomna i höst! Ingen förkunskap krävs. Här kan man vara precis som man är och det finns gott om glädje och gemenskap!
lördag 28 maj 2011
Äppelblomster
fredag 27 maj 2011
Det blev ingenting alls
Nu står jag här utan jobb till sommaren. Det blev ingenting av någonting. Ingenting! Jag har svårt att förstå att det kunde bli så här. Det är för sent nu, för om några dagar är det juni och ett sommarjobb nu kan jag ju bara glömma.
Jag orkar inte med detta längre. Jag orkar inte säga till en enda människa till att jag är arbetslös eller att jag söker jobb! Jag känner mig så fruktansvärt dålig! Så liten och okunnig. Jag orkar inte höra allas beklagande ord, och se hur synd de tycker om lilla mig. Jag vill inte ens fundera över vad en del kanske tänker om mig. "Stackars Sofie, hon lyckas aldrig få något jobb." En del har till och med kommenterat hur knäppa de själva skulle bli av att inte ha något att göra om dagarna. Det känns ju lagom bra att höra... De kanske tror att jag skriver dåliga CV:n eller inte gör bra ifrån mig på intervjuer, men det är inte sant! Jag känner för tillfället inte för att träffa någon alls på hela sommaren.
Jag jobbade på Indiska ett tag. Det var fantastiskt roligt och jag trodde att turen vände ett tag! Sen kom en tjej i personalen tillbaka och jag blev utan jobb igen. Tillbaka i samma situation igen. Enda skillnaden är att jag har fått butikserfarenhet. Kanske det är därför jag har fått lite fler napp nu ett tag. Dock har alla fiskar släppt så jag har fått gå hungrig.
Vet verkligen inte vad jag ska göra nu.
torsdag 26 maj 2011
Indisk mat med Syster Yster
Maken gick kväll i skolan idag och jag kände inte för att spendera kvällen i min ensamhet, så jag bjöd in syrran på lite mat. Indiskt blev det! Varför sa jag just LITE mat? Det var ju långt ifrån lite mat, det var jättemycket mat! Två sorters nudlar tog vi, och ris. Mycket mysig kväll! Och mycket, mycket mat! En enda tugga till hade inte gått ner...
Nu får ni hålla tummarna för mig igen och be och allt vad ni vill göra som kan vara till min fördel! Jag får ett jätteviktigt besked imorgon och resultatet betyder jättemycket för mig! Att det blir ett positivt resultat alltså... Är nervös som en liten minigris som ska sova borta första gången! Typ... Var den bästa liknelsen jag kom på i skrivandets stund.
Nu ska jag diska och röja upp i köket. Det blev kaos där när jag lagade mat! Glasnudlar över hela golvet och sånt där! Och kokosmjölk över hela disken... Ibland går det finfint att laga mat och man sullar inte alls, och ibland är det tvärtom. Var stora sulldagen idag!
onsdag 25 maj 2011
Vi bakar lyxkakor
tisdag 24 maj 2011
En helg i Göteborg
Så här glada var vi att vi var på väg och långa bilresor går smidigt om man är på gott humör!
Henric provar grejer.
Det fanns dyra gitarrer! Den här kostar 230 000 kr... Det är ju en del.
Åh, vad bra det är med helger som denna! Man mår så bra och det är är så skönt att få komma iväg och slippa tänka så mycket på jobb och allt annat man oroar sig för. Och så får man ju minnen för livet!
lördag 21 maj 2011
3 - Min första kärlek
Första gånger jag blev kär så var jag sju år och gick i första klass. Förälskad kanske man ska säga snarare... Jag var förälskad i en ganska busig kille i min klass som ville bli brandman när han blev stor. Min bästis var kär i hans bästis. Perfekt för oss. Men jag kan inte minnas att det höll i sig så länge och inte var det så hemskt allvarligt heller. Jag tvivlar starkt på att det var besvarar och vad jag minns så sörjde jag inte direkt. Dock skrev jag ett antal sidor om honom i min rosa dagbok.
Sen blev jag kär i Erik av Pommern i Salve, minns ni det sommarlovsprogrammet? Jag blev inte kär i skådespelaren utan i prinsen själv. Han var väl ungefär i tjugoårsåldern... Skrev om honom också i min rosa dagbok. Önskar jag hade den här så jag kunde citera! Sen har det väl dykt upp någon ny prick lite då och då under åren. En i början av mellanstadiet, en i slutet, en i högstadiet och så vidare. Inget allvarligt egentligen... Kanske jag hade blivit sur då om jag hörde mig säga nu att det inte var något allvarligt, vem vet.
När gick i gymnasiet dock, då hände det något helt annat. Då dök ”mannen i mitt liv” upp, när jag minst hade väntat det. Han hette Henric och jag är gift med honom idag. Han var min första RIKTIGA kärlek.
Vi gick i samma klass. Jag tänkte att om jag blir tillsammans med Henric nu, då är det för alltid. Då kommer vi gifta oss och hela kittet. Jag var liksom säker på det redan innan. Att vi skulle gifta oss en vacker dag var liksom så otroligt uppenbart för oss redan från början.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på förhållanden där man inte vet vart man är på väg. Där man inte båda vet var man har varandra, där man inte kan prata om framtiden tillsammans. Jag kan inte riktigt tänka mig hur det måste vara... Inte har jag heller förstått ”Hur vet man när man är tillsammans?” Det vet man, tycker jag. Vi visste i alla fall, det var självklart.
Det finns miljontals sånger som handlar om kärlek filmer, böcker, ALLT handlar om kärlek nästan! För kärlek är alltid på tapeten. Visst hade jag förstått redan innan att kärlek var något underbart, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket. Att man kan älska en människa så mycket, det går inte att förstå förrän man upplever det. Det går inte att beskriva. Det kommer aldrig gå att beskriva! Att älska en människa så det känns i varenda millimeter av ens kropp. Och det är inte bara den där förälskelsen som är så rolig i början, pirrig och spännande, för det är ju fantastiskt roligt. Nej, det är ännu bättre, det är en helt annan sak. Så otroligt mycket bättre!
fredag 20 maj 2011
Den ologiska resåren
Men jag var fram med sprättkniven direkt! Kändes lite läskigt för jag brukar inte mixtra med plagg som är nyinköpta, men detta var ett måste. Sådär ja! Vips så ser den helt normal ut och går att använda!
torsdag 19 maj 2011
En röd ros
Jag fick en ros av Henric igår. Ni vet en sån där röd en som ser ut som sammet. Vi hade nämligen varit ett par i exakt fyra år igår. Fyra år! Vad hände med tiden? Och som vanligt så är jag så där dubbelt inställd till detta faktum. Samtidigt som det känns som nyss och jag inte hinner med alls och har väldigt svårt att greppa att det är fyra år redan, så kan jag inte förstå att det bara är fyra år... Hur klarade jag mig utan honom en gång i tiden? Ofattbart. Men fyra år är väl ganska länge ändå? Känns som att vi liksom är ganska stadiga om man säger så... De fyra bästa åren i mitt liv hittills. Tveklöst! Och det är tack vare han som gav mig rosen...
Rosen påminde mig en aning om rosorna i min brudbukett... Hmm... Någon mer än jag som ser någon slags likhet?
onsdag 18 maj 2011
2 - Någonting jag ångrar
Det finns så mycket saker man ångrar så klart. Samtidigt så är det nog inte så mycket i mitt fall egentligen. Jag kan inte komma på några riktigt allvarliga saker, tack och lov. Däremot är jag väldigt bra på att ångra att jag inte sa något. Att jag inte sa ifrån eller sa vad jag tyckte, eller sa det där skämtet eller föreslog ditten och datten. Det hände oftare att jag ångrar att jag inte sagt något än att jag ångrar något jag har sagt...
En grej som jag i alla fall skäms en del för är hur själviskt jag och en vän behandlade en annan vän en gång på mellanstadiet. Jag, vän 1 och vän 2 umgicks en del, vän 1 och vän 2 hade varit vänner längre. Sen en dag bestämde sig jag och vän 1 för att skriva en bok. Varenda rast gick åt till att skriva på den där boken och när vän 2 frågade vad vi skulle göra så svarade vi att vi skulle skriva på vår bok så hon kunde inte vara med. Därför fick vän 2 umgås med de andra tjejerna medan jag och vän 1 blev bästisar och umgicks bara med varandra och skrev på vår bok.
Grejen är att jag insåg inte då hur elaka vi var! Jag tänkte bara att vi skulle ju skriva på boken och då kunde inte vän 2 vara med. Uppenbart liksom! Jag har på senare år insett att det var otroligt oschysst och jag känner mig dum för jag har liksom inte haft någon kontakt med vän 2 sen dess heller... Det ångrar jag! Även fast jag och vän 1 blev så goda vänner och hade roligt med vår bok. Vi var elaka, så var det bara. Tycker att jag var ett ganska snällt barn annars (inte alltid, men för det mesta), men där var jag inte vad en vän ska vara!
tisdag 17 maj 2011
Nykomling i köket
Angående matlådefobin
Det är sannerligen ett problem det där, måste jag säga... Det blir antingen så att jag får ta med mig soppa, typ termos med vatten och varma koppen eller så, eller någon form av färdigmat som är alldeles för dyr och inte så nyttig eller så får jag försöka härda ut med mat i matlåda i alla fall.
En del rätter går bättre än andra. Det finns vissa rätter som jag aldrig någonsin skulle kunna klara av att äta i matlåda, och vissa går lite bättre, men det tar otroligt lång tid för mig att få i mig det hela, så är lunchen på en halvtimme så blir det lite tight...
Det är också lättare ju nyare matlådan och om den är i en annan färg än vit och om det är bara jag som använder den. (Jag har en egen röd hemma.) Och om jag ska spara mat till dagen efter så går det lättare om jag lägger den på en tallrik, så tar jag med mig en matlåda så får jag lägga maten på en tallrik när jag värmer och äter den, då går det lite bättre... Dock verkar hela fobin förvärras lite genom åren, hela tiden... Känner mig jätteknäpp nu när jag skriver det här! Jag kanske borde gå i terapi? Matlådeterapi.
1 - Saker du inte visste om mig
- Jag har måtlådefobi (Jag har OTROLIGT svårt att äta mat som har legat i matlådor. Jag tycker det är obehagligt att bara ta i en matlåda. Att lukta i en matlåda skulle betyda döden. Jag har till och med svårt att äta en smörgås som har legat nerpackad i en plastpåse bara en liten stund, då blir det lite "matlådeeffekten". En vit matlåda som är orange inuti av tomatsås är något av det äckligaste jag vet... Är dock inte stolt över detta för det försvårar så hemskt mycket. Särskilt om man ska på picknick...)
- Jag kan stänga öronen (Jag kan, utan att hålla för öronen, stänga till i hörselgångarna så jag hör väldigt mycket sämre. Trodde fram tills nyss att det var något alla kunde. Detta är väldigt praktiskt när man är gift med en musiker och när man har händerna upptagna när högt ljud uppstår.)
- Jag har träffat en skådespelare från Sagan om Ringen (Bevis kan komma i ett senare inlägg.)
Jag har fått vykort från Astrid Lindgren (Bevis även här kan komma vid ett senare tillfälle.)
- Jag har balettfötter (Får väldigt ofta komplimanger för mina fötter av andra dansare eller danslärare och fick ofta vara exempel under gymnasietiden hur ett par perfekta dansfötter skulle se ut.)
- Kaffe biter inte på mig (Är ingen kaffedrickare, men jag har aldrig någonsin märkt den minsta skillnad när jag har druckit kaffe, har aldrig blivit piggare eller haft det minsta svårt att sova.)
- Jag kan kula (Ni vet, höga lockrop inom folkmusiken.)
- Jag får ont i gommen av banan. (Det är det enda tecknet jag har på någon slags överkänslighet. Kan äta banan tillsammans med annat, t ex fruktsallad, men inte skala en banan och bara äta, då får jag jätteont!)
- Det kliar i tungan när jag är nervös (När jag är riktigt nervös så kliar det väldigt mycket i tungan så jag vill bita och skrapa tänderna mot den.)
- När jag var liten hade jag en låtsaskompis som hette Puttermutter. (Han bodde i Kronlandet där jag var prinsessa. Jag brukade undervisa min syster om Kronlandet i "Sofies berömda skola".)
- Jag kunde inte höra ordet ”Ris a la Malta” när jag var liten utan att må illa, under flera års tid. (Blev magsjuk en gång efter att jag nyligen ätit det, så jag mådde illa varje gång jag hörde det. Vilket så klart min pappa och min bror tyckte var roligt och envisade med att säga i alla fall.)
- Mitt favoritgosedjur var en hermelin. (Hon hette Melina och jag köpte henne ett lila katthalsband med en pingla. Hon var min absolut viktigaste ägodel! Jag drömde ofta mardrömmar om att det började brinna och då var hon den viktigaste att rädda!)
måndag 16 maj 2011
Tio punkter att skriva om
- Saker du inte visste om mig
- Någonting jag ångrar
- Min första kärlek
- Min tro
- Min familj
- Vad gör mig glad
- Ett självporträtt
- Mina förebilder
- Den bästa dagen i mitt liv
- Mina drömmar
Gratis mat
söndag 15 maj 2011
Tre Benesser-spelningar
Och jag fick mitt första artist-band runt handleden! (Stolt) Inte för att jag är artist, men jag var ju i alla fall med och bar grejer, filmade och sålde skivor och T-shirtar, så man kan väl hoppas att jag var värd det röda bandet... Skönt när man kan hjälpa till och inte bara glider med, men går in gratis i alla fall!
onsdag 11 maj 2011
Musikaliska barn
Detta måste ni se! Visst, jag har sett barn spela instrument sjukt bra förr, men det är sällan det svänger. Det gör det däremot här! Åtta år är i alla fall killen med banjon... Enjoy!
tisdag 10 maj 2011
Ack, denna väntan!
Kan ju inte riktigt svara på om intervjun gick bra eller inte, eftersom jag inte vet om jag får jobbet eller inte, men det kändes bra i alla fall. Och jag ska provjobba ett par timmar imorgon, så får vi se... Åh, jag hoppas så mycket och det är så spännande så jag nästan smäller av! Det är så det är svårt att hantera vardagen och få något vettigt gjort... Men jag har lyckats tvätta, det är bra.
Intervju IGEN!
måndag 9 maj 2011
Bok i solen
Vi bor i alla fall i en väldigt mysig del av stan så att hitta ett mysigt ställe att sola på, där det är trevligt att läsa en bok, är inga problem! Är än en gång hjärtligt tacksam att vi inte längre bor kvar i Borlänge!
söndag 8 maj 2011
Det är min man det!
Hobbithus med runda dörrar
lördag 7 maj 2011
Hamburgaröverdos
Glutenfria småkakor
ca 12-14 kakor
120 g mörk choklad
1 dl strösocker
2 dl mald sötmandel
1 tsk vaniljsocker
2 äggvitor
Smält mörk och/eller vit choklad att ringla över
2. Smält chokladen i micro eller över vattenbad. Låt svalna i 1-2 minuter.
3. Rör ner resten av ingredienserna och vispa samman med en elvisp i två minuter.
4. Klä en bakplåt med bakplåtspapper. Lägg upp matskedstora klickar av smeten med ca 7 cm mellanrum och grädda i 12-15 minuter. Låt svalna på ett galler och garnera med spritsad vit och mörk choklad.
Rosenknopp
Köpte söta rosenknoppar för ett par dagar sen. Tycker de är helt förtjusande! Har saknat blommor hemma nu ett tag, alltså snittblommor i vas, och kände för att köpa nya och jag tror att dessa kommer att stå sig ett tag!
Är inte så förtjust i rosa, det är inte riktigt min färg, åtmintone inte på kläder och saker, men på blommor går det hur bra som helst! Dessa små nejlikor är ju bara så sockersöta och romantiska och livar upp hela lägenheten!
torsdag 5 maj 2011
Hjälp mig att välja!
Är sugen på en klänning, närmare bestämt denna klänning, men jag har väldigt svårt att bestämma mig om vilken färg. Vit eller svart... Ständigt denna fråga! Jag har massor av saker i dessa färger redan, det är liksom ingen bristvara hos mig. (Det är inte klänningar heller förstås, ehum...) Jag gillar verkligen båda färgerna! De är ju bra på olika sätt. Den vitare är sötare och den andra är lite mer uppklädd tycker jag... Eller är vit mer uppklätt? Vet ej... Den är inte tänkt till något speciellt tillfälle och jag vill inte ha den bara när det är riktigt högtidliga sammanhang.
Så nu får ni hjälpa mig! Vilken färg tycker ni att jag ska köpa? Svara gärna så många som möjligt så blir det desto intressantare!
Jag måste tillägga att jag känner mig lite fånig nu, och aningen fåfäng, när jag ställer den här frågan på min blogg. Men det är inte värsta grejen, jag tycker det skulle vara intressant att veta. Sen får vi se hur jag gör! (OBS! Ni får självklart även säga om ni tycker klänningen är oerhört ful eller så...) Så rösta på nu, allihop! Vit eller svart?