Att se fram emot saker

Jag har alltid varit väldigt beroende av att ha något att se fram emot! Jag måste alltid ha något att se fram emot i olika "nivåer" kan man säga. Man kan dela upp det i tre kategorier:

1. Något väldigt nära. Kanske imorgon/övermorgon/helgen.

2. Något inom den närmaste framtiden, inom ett par månader ungefär, max.

3. Långsiktiga mål, alltså FRAMTIDEN. Saker som jag ser fram emot i framtiden. Den "riktiga" framtiden. Mycket längre fram. Det som är "livet" liksom.

Saknar jag något i någon av dessa kategorier blir jag deppig. Om jag till exempel ser fram emot de kortsiktiga målet, kategori ett, och så tar helgen slut (vilket alla helger gör) så kan jag ibland känna mig helt knäckt om jag inte har något att se fram emot i kategori nummer två. Det är jobbigt och jag har alltid haft ett problem med detta. Som när jag var liten och längtade tills vi skulle åka till sommarstugan, vilket vi gjorde endast en gång per år, då höll jag på att längta ihjäl mig. När vi då skulle åka hem kände jag mig förkrossad och olycklig i flera dagar efteråt.

Visst är det inte riktigt så här nu längre, tack och lov, men ändå lite. Däremot måste jag säga att jag numera är sååååå mycket bättre på att ta vara på nuet! Ni kanske inte tycker det låter så nu, men det gör jag verkligen! Jag kan verkligen njuta av just nu! Jag kan njuta av stunden och "det lilla" mycket bättre. Jag behöver inte dansuppvisningar, kalas, jul eller sommarlov för att känna mig helt och hållet jättelycklig, som jag behövde förr. Jag kan känna total lycka av att bara ligga och lyssna på min mans andetag! Det kunde jag inte för fem år sen, men det kan jag idag och det är underbart!