Ja, då är man tjugoett nu då! Tänka sig... Det har alltså gått tre år sen jag fyllde arton. Tre år sen jag fick mitt första sms från Henric dessutom. Har man alltså varit "vuxen" i tre år redan? Jag satte det inom citattecken, för jag har så svårt att se mig som vuxen på något vis. Fast jag är ju inte barn heller! Jag har ju faktiskt flyttat hemifrån och är gift till och med! Jag gifte mig när jag var tjugo och nu är jag tjugoett, hihi. Då måste jag väl egentligen vara vuxen?Jag fick en fråga av en vän för ett tag sen, som är två år yngre än mig. Han frågade mig när jag tycker att man blir vuxen. Det är en mycket svår fråga tycker jag. Vet inte riktigt vad han fick för svar. Något i stil med att jag känner mig som både och, beroende lite på vilket sällskap man är i. Men det är väl hemskt individuellt egentligen! Det finns mogna och ansvarfulla 16-åringar och omogna och ansvarslösa 45-åringar. När tycker ni man blir vuxen? Är det antalet vuxenpoäng som avgör?
I morse fick jag frukost på säng (med allt möjligt gott) och sång av min morgontrötta man, innan han åkte till skolan. Det var väldigt uppskattat! Han är då för go', min man!
Nu väntar jag på att han ska komma och hämta mig för en tripp till Falun med pizzabuffé på American Take Away. Ser jag mycket fram emot! Och så fick jag sol på min dag också! Underbart!
2 kommentarer:
Ja det är lurigt det där med att vara vuxen. Jag tror det är lite både ock. På ett sätt har jag känt mig vuxen sen jag var 16, fast samtidigt känner jag mig fortfarande som ett barn ibland. Så det är inte sannerligen inte lätt.. ;)
Hmmm. Vuxen är man när man kan ta ansvar och göra det som är nödvändigt även om man inte har lust - bara för att det är viktigt. Och även ta hänsyn till andra och stå för det man gjort. Om man bara följer sina känslor och tänker på sig själv, är man ovuxen... Tror jag.
Men även när man är 50+ kan man känna sig barnslig, om man blir lekfull och fått lust att skutta eller klättra, eller bygga med Lego. Men lite sånt ska man ha kvar, eller hur? Man är vuxen ändå, fast man har barnasinnet kvar, om man bara har vettig ansvarskänsla.
Skicka en kommentar