Igår, idag och imorgon

FÖR 10 ÅR SEN...
1. var jag tolv år.
2. började jag dansa balett.
3. blev jag vän med min goda vän Stella.
4. började jag och Stella skriva på en fantasybok.

FÖR 5 ÅR SEN...
1. gick jag andra året på gymnasiet.
2. dansade jag jättemycket.
3.spelade jag teater i min härliga teatergrupp.
4. var jag bara några månader ifrån att finna mannen i mitt liv.

FÖR 3 ÅR SEN...
1. bodde jag i Malung.
2. var jag väldigt orolig och mådde stundtals ganska dåligt.
3. drömde jag om vårt bröllop.
4. var året vi gifte oss.

FÖR 1 ÅR SEN...
1. bodde jag i Borlänge.
2. vantrivdes jag där vi bodde.
3. var jag anställd på Indiska, men jobbade inget.
4. flyttpackade vi och skulle snart flytta till Falun.

FÖR 2 MÅNADER SEN...
1.var det november
2. var det första advent och jag längtade till jul.
3. hade jag inte köpt många julklappar.
4. hade precis första snön kommit.

IGÅR...
1. jobbade jag.
2. åt jag en halv pizza med stark sås till middag.
3. drömde jag en mardröm.
4. åkte vi till Dala-Järna.

IDAG...
1. var det för ovanlighetens skull varmt när jag vaknade.
2. har jag försökt skriva en sonett.
3. har jag ätit potatismos och korv.
4. ska jag förhoppningsvis basta.

IMORGON...
1. vet jag inte alls vad jag ska göra.
2. är det söndag (skriver jag för att jag inte vet vad jag ska skriva).
3. går en av våra tradera-auktioner ut.
4. ska jag förhoppningsvis skicka ett brev.

Hemligt!!!!!!!

Dinosarusrex

Hittade en bunt med lappar som jag har skrivit när jag var liten som alla började med: "Hemligt!!!!!!!!" Fast jag måste säga att det känns som att det kanske är varning det borde ha stått egentligen...

Game Boy

Nu är vi hemma igen. Dock är jag väldigt uttråkad för jag har fortfarande ingen energi så jag orkar ingenting. Då är det tur att jag lånade ett Game Boy Advance för ett tag sen, så jag har något att pyssla med! Spelar Super Mario World. Det är bra grejer det! Har spelat det jättemycket i min barndom fast på Supernintendo, så en liten nostalgitripp är ju aldrig fel. Har dock ingen aning om vad jag ska hitta på då jag inte orkar spela... Inte har jag någon vidare blogginspiration heller. Om ni har några förslag på vad ni vill att jag ska blogga om så får ni jättegärna höra av er!

Lucka 22 - Jag genom tiderna

Är ganska liten här, som ni ser...

Typ ett och ett halvt är min gissning.

Två.

Fem eller sex.

Typ åtta.

Tio.

Åttan, tror jag.

Nians bal.

Ettan på gymnasiet.

Tvåan på gymnasiet.

Studenten, nitton år.

20 år.

21 år.

22 år, nutid.

Lucka 20 - En bild från när jag var liten

Gillar att jag ser så där härligt bohemisk ut! Gillar också att jag stod så där konstigt på fötterna och knep ihop tårna redan då. Henric påpekar alltid att jag gör konstiga saker med fötterna...

Lucka 18 - Min bästa jul

Det kanske inte är den bästa julen jag har haft, men jag kan faktiskt inte bestämma mig om vilken jul som jag tycker är bäst. Däremot kan jag berätta om ett minne från en jul.

Jag var fem år och hade före jul sett en mjukishermelin i någon affär. Tror det var B&W eller någon sådan. Jag blev helt förälskad i den där hermelinen och ville så otroligt gärna ha den och sa det till mamma såklart. Men det fick jag ju inte och ni kan ju tänka er hur besviken jag blev då.
I alla fall så blev det julafton och tidigt på julafton gick jag och kikade på alla kassarna med julklapparna som stod i hallen som hos mormor. Där såg jag ett rött paket med små guldstjärnor på. Det såg så trevligt ut tyckte jag och så klämde jag på det och kände att det var mjukt. Jag älskade mjuka paket mest av allt för då fanns det chans att det innehöll en "mjukis" (som vi kallade dem, gosedjur alltså) och det var ju det bästa jag visste. Därför önskade jag så innerligt att det där fina paketet skulle vara mitt.
Senare under julklappsutdelningen så visade det sig att paketet var till mig! Och gissa vad det innehöll? Hermelinen såklart! Lyckan var total! Hon förblev från den stunden den bästa av alla mjukisar och fick namnet Melina. Hon var det viktigaste jag hade och det som jag tänkte att jag skulle rädda först om det skulle brinna. Det tänkte jag många gånger.
Jag kan fortfarande, 17 år senare, tydligt minnas hur lycklig jag blev den julen och det är fascinerande vad glad man kan blir för en grej när man är liten!

Lucka 17 - Mitt favoritminne

Jag kan inte komma på ett direkt favoritminne, eller snarare, jag kan inte bestämma mig om ett, och jag har ju till exempel redan berättat om den bästa dagen i mitt liv och där har jag ju många favoritminnen som ni förstår.

Däremot kan jag berätta om ett lite roligt minne från när jag var liten. Jag var inte jätteliten, men i sisådär tioårsåldern. Jag och min syster Marie brukade leka en speciell lek när vi var ute i snön. Vi lekte slavar och stod och hackade stora klumpar ur snöhögar som vi sedan packade en hel pulka full med och körde iväg och lastade över dem någon annanstans. Emellanåt var det någon som ropade "prisa konungen!" och vi skulle då buga oss djupt tills slavdrivaren ropade "återgå!" eller "fortsätt jobba!" och lite andra förolämpningar och spydigheter där emellan, såsom "latmaskar" och "slöfockar". Vi kunde stå och hålla på sådär i flera timmar. Jag undrar verkligen vad idén kom ifrån och hur det kunde vara så roligt, men det var det!
Vi brukade leka leken på nyårsaftons kväll också för att det skulle kännas som att det var krig dessutom när man hörde fyrverkerier på avstånd. Då blev det extra spännande! Det är ett fint minne om än lite knäppt.

Lucka 16 - En bild som får mig att skratta

Den här bilden har några år på nacken kan man säga (högstadiet någon gång), men jag tycker fortfarande att den här lika fnissframkallande. Vi skulle hoppa upp ur vattnet och dra oss upp över kanten och så skulle Stella ta kort på oss och då såg det ut så här.

Lucka 11 - Ett ögonblick

Jag minns ett ögonblick från när jag var fyra. Jag tycker det är lite speciellt att jag fortfarande kommer ihåg just det lösryckta ögonblicket från när jag var så pass liten, och undrar lite varför just det har fastnat genom alla år.

I alla fall så minns jag att jag stod framför den stora spegeln vi hade i hallen, iakttog mig själv och tänkte att "Nu är jag fyra år". Jag liksom bara begrundade det och försökte ta in det. Jag var verkligen i nuet och konstaterade att det var så där det kändes att vara fyra år. Jag tycker att det är ett litet roligt minne. Det låter som att jag var en riktig tänkare.

Egentligen borde man nog göra det oftare. Bara stanna upp och insupa stunden och tänka på det som är nu. Inte det som komma skall och vad som ska bli och när, var och hur. Ibland borde man stanna upp och bara tänka att "så här är det att vara jag nu" och tänka på hur det känns. Det tror jag kan vara nyttigt.

Nostalgi och lite vemod

Lyssnade på den här och blev både härligt nostalgisk och lite vemodig på samma gång. Vi lyssnade alltid på den här julskivan på LP när jag varit liten, framförallt vid första advent, (Jag och Marie gör det faktiskt än för stämningens skull!) och jag fick massor med julstämning när jag hörde den och plötsligt var jag liksom tillbaka i mitt barndomshem, i juletid.
Då slog det mig att det aldrig kommer bli som förr igen. För det mesta är jag mest glad för att tiden går och för livet jag har nu, men då bara kom det över mig. Det blir ALDRIG som förr! Jag får aldrig tillbaka de där dagarna med min familj! Dagen före julafton, den mysigaste dagen om året (enligt mig!). Dessutom har mina föräldrar skilt sig sen dess så vi blir aldrig en hel familj igen. Ibland kommer bara sådana där saker till en! Tack och lov stannar det bara där en stund och sen kan man njuta av sitt nya liv igen.

Ace of Base

Lyssnar på Ace of Base och planerar uppvärmning inför årets danstermin. Det ni! Hihihihi... Nostalgitripp, jajamensan!

Elva år sen

För elva år sen åkte jag och Katharina till en speciell strand och badade. Sen har vi sagt ungefär varje sommar sen dess att vi ska åka tillbaka, men det blir aldrig av. Idag åker vi. Elva år var vi och elva år sen. Halva våra nuvarande liv! Hur kan det ta så lång tid? Nu åker vi äntligen! Kommer tillbaka ikväll.

Gaffel och kniv

Jag läste lite bland mina dikter jag skrev som barn och hittade den här:

Gaffel och kniv, du har ett liv
Ät makaroner, du vinner miljoner
Ät flundra, du vinner hundra
Ät is, du bli tjock som en gris
Ät lök, du blir en hök

Det jag gillar med den är att det inte finns något som helst sammanhang, men det gör inget för det rimmar ju... Det var så man tänkte. Och så logiken med att man blir tjock som en gris av att äta is, den är fin!

3 - Min första kärlek

Första gånger jag blev kär så var jag sju år och gick i första klass. Förälskad kanske man ska säga snarare... Jag var förälskad i en ganska busig kille i min klass som ville bli brandman när han blev stor. Min bästis var kär i hans bästis. Perfekt för oss. Men jag kan inte minnas att det höll i sig så länge och inte var det så hemskt allvarligt heller. Jag tvivlar starkt på att det var besvarar och vad jag minns så sörjde jag inte direkt. Dock skrev jag ett antal sidor om honom i min rosa dagbok.

Sen blev jag kär i Erik av Pommern i Salve, minns ni det sommarlovsprogrammet? Jag blev inte kär i skådespelaren utan i prinsen själv. Han var väl ungefär i tjugoårsåldern... Skrev om honom också i min rosa dagbok. Önskar jag hade den här så jag kunde citera! Sen har det väl dykt upp någon ny prick lite då och då under åren. En i början av mellanstadiet, en i slutet, en i högstadiet och så vidare. Inget allvarligt egentligen... Kanske jag hade blivit sur då om jag hörde mig säga nu att det inte var något allvarligt, vem vet.

När gick i gymnasiet dock, då hände det något helt annat. Då dök ”mannen i mitt liv” upp, när jag minst hade väntat det. Han hette Henric och jag är gift med honom idag. Han var min första RIKTIGA kärlek.

Vi gick i samma klass. Jag tänkte att om jag blir tillsammans med Henric nu, då är det för alltid. Då kommer vi gifta oss och hela kittet. Jag var liksom säker på det redan innan. Att vi skulle gifta oss en vacker dag var liksom så otroligt uppenbart för oss redan från början.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på förhållanden där man inte vet vart man är på väg. Där man inte båda vet var man har varandra, där man inte kan prata om framtiden tillsammans. Jag kan inte riktigt tänka mig hur det måste vara... Inte har jag heller förstått ”Hur vet man när man är tillsammans?” Det vet man, tycker jag. Vi visste i alla fall, det var självklart.

Det finns miljontals sånger som handlar om kärlek filmer, böcker, ALLT handlar om kärlek nästan! För kärlek är alltid på tapeten. Visst hade jag förstått redan innan att kärlek var något underbart, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket. Att man kan älska en människa så mycket, det går inte att förstå förrän man upplever det. Det går inte att beskriva. Det kommer aldrig gå att beskriva! Att älska en människa så det känns i varenda millimeter av ens kropp. Och det är inte bara den där förälskelsen som är så rolig i början, pirrig och spännande, för det är ju fantastiskt roligt. Nej, det är ännu bättre, det är en helt annan sak. Så otroligt mycket bättre!

2 - Någonting jag ångrar

Det finns så mycket saker man ångrar så klart. Samtidigt så är det nog inte så mycket i mitt fall egentligen. Jag kan inte komma på några riktigt allvarliga saker, tack och lov. Däremot är jag väldigt bra på att ångra att jag inte sa något. Att jag inte sa ifrån eller sa vad jag tyckte, eller sa det där skämtet eller föreslog ditten och datten. Det hände oftare att jag ångrar att jag inte sagt något än att jag ångrar något jag har sagt...

En grej som jag i alla fall skäms en del för är hur själviskt jag och en vän behandlade en annan vän en gång på mellanstadiet. Jag, vän 1 och vän 2 umgicks en del, vän 1 och vän 2 hade varit vänner längre. Sen en dag bestämde sig jag och vän 1 för att skriva en bok. Varenda rast gick åt till att skriva på den där boken och när vän 2 frågade vad vi skulle göra så svarade vi att vi skulle skriva på vår bok så hon kunde inte vara med. Därför fick vän 2 umgås med de andra tjejerna medan jag och vän 1 blev bästisar och umgicks bara med varandra och skrev på vår bok.
Grejen är att jag insåg inte då hur elaka vi var! Jag tänkte bara att vi skulle ju skriva på boken och då kunde inte vän 2 vara med. Uppenbart liksom! Jag har på senare år insett att det var otroligt oschysst och jag känner mig dum för jag har liksom inte haft någon kontakt med vän 2 sen dess heller... Det ångrar jag! Även fast jag och vän 1 blev så goda vänner och hade roligt med vår bok. Vi var elaka, så var det bara. Tycker att jag var ett ganska snällt barn annars (inte alltid, men för det mesta), men där var jag inte vad en vän ska vara!

Barnsång

Förra veckan när vi var hos mormor och firade hennes födelsedag tog hon fram en sång som mamma och hennes bror skrev när de har små. Jag vet inte vad det var för melodi, men här kommer texten. Jag tyckte den var söt...

Vi pojkar, vi flickor i barnmöten gå
och somliga är gula och somliga är grå
och somliga är vita och somliga är bruna
och många många många många många äro små.

Min häst har en...

Tänkte lägga upp lite bilder från dagen, men har glömt kameran hos födelsedagsbarnet, så det blir svårt... Lägger upp ännu en dikt från min barndom istället. Kan inte säga exakt hur gammal jag var, men någonstans i lågstadieålder.

Börja läs, min häst har en bläs.
Du är en tärna, min häst har en stjärna.
Säg hejdå, min häst är grå.
Köp dynamit, min häst är vit.
Hälsa på frun, min häst är brun.
Min tröja är stickig, min häst är prickig.

Är den inte fantastisk? Jag måste ha varit ett riktigt geni som barn! Ehum...

Poesi från mitt gamla rum

Förra veckan var jag och rensade i mitt gamla rum (jag vet, jag är grymt seg och har massor av saker kvar där än!) och hittade en dikt jag hade skrivit på en lapp. Jag vet inte när jag har skrivit den, men det var då väldans vad längesen det måste ha varit, vilket syntes på handstilen, men jag vet inte riktigt när det kan ha varit. Om jag känner mig rätt så var jag inte hundra procent seriös när jag skrev den, men jag tyckte den var fin i alla fall:

Jag är en vän du inte ser,
men du är inte längre min väg när jag famlar i mörkret.
Du är min leksaksbil. Tut tut.

Fin va? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den, för den är ju så otroligt djup... Har ni några teorier?