Igår blev jag arg. Här följer nu ett klagomålsinlägg på vissa hundägare, framförallt en:
Jag hade varit och hälsat på i "Vimmelmora" (mitt barndomshem) och gick den långa mörka "skogsvägen" på väg till bussen på kvällen. Det är en bra bit man bara går på en väg med skog på båda sidorna och det är riktigt mörkt. Alltså inga gatlyktor.
När jag börjar närma mig slutet av vägen där det snart kommer att ljusna ser jag att en tjej med två hundar är på väg att möta mig om en stund. Hundarna är lösa... Tjejen ser ut att vara i min ålder att döma av hennes siluett (klädd som de flesta gör numera. En sådan där stor jacka med pälskrage som alla har, ni vet!) och hundarna är stora som Golden Retrievers typ, eller lite mindre. När jag kommer närmare börjar en av hundarna, som är närmare mig, skälla och skälla och skälla. Jag har fått för mig att hundar har ganska dåligt mörkerseende och den var väl rädd antagligen eller kände sig hotad på något vis. Jag fortsatte gå och kom närmare och närmare och jag förväntade mig liksom att hundägaren skulle börja ropa på hunden efter ett tag, för hon borde absolut ha sett och hört mig, men nej. Hon bara står kvar där och glor.
Nu är jag alldeles framme vid hunden och börjar gå förbi och nu skäller hunden alldeles vansinnigt mycket och intensivt och låter jätterädd och närmar sig lite när jag passerar. Då ger tjejen ifrån sig ett uttråkat "A men ge dig!" till hunden. Jag förstätter gå och har tydligen överlevt.
Jag fattar inte detta! Varför har hundägare sina hundar lösa när de inte har kontroll över dem? Den där hunden lät verkligen riktigt vettskrämd! Som det lät hade den absolut kunnat ge sig på mig, blir de tillräckligt rädda och känner sig tillräckligt hotade kan de väl angripa, eller? Den skällde liksom inte som en hund gör om man till exempel ringde på dörren, nej detta var mycket värre. Det var jätteläskigt och jag är ändå inte lika hundrädd som väldigt många jag känner! Varför gjorde hon inget? Varför ropade hon inte? Vad hade hon gjort om hunden hade gett sig på mig?
I somras besökte jag och Henric en sjö och låg där och solade. Där gick det förbi massor av hundägare med hundar, för vi låg visst precis där alla har sin lilla rutt. ALLA hade sina hundar lösa och ingen hade kontoll för alla sprang fram till oss och en hund sprang till och med rakt över oss, alltså PÅ oss där vi låg! Jag lyfte precis på huvudet samtidigt och blev knockad av hunden som sprang rakt in i mitt huvud. Hundägaren sa inget. Jag säger det igen, jag fattar verkligen inte! Hur är det att vara riktigt hundrädd och vara ute och gå och riskera att möta en lös hund?
Kan tillägga att jag efter gårdagens händelse drömde om en hund i natt. Den hoppade på mig och bet mig brutalt i vaden. Hur kan det komma sig att jag drömde det tror ni? Suck...
Hur kan man inte vilja ha snö i december? Det fattar verkligen inte jag...
Maries kort.
Kan i alla fall tillägga att det är bra med en skrivmaskin när man ska pyssla! Den här snygga saken fick Marie av oss i inflyttningspresent. Måste säga att jag tycker att den är väldigt snygg för att vara en skrivmaskin! Dock skulle jag ha tagit en bättre bild.
Marie gjorde en krokodil.
Jag gjorde en jätterosa gris!
Jag gjorde vad som skulle ha blivit en lemur, men den fick bli en tjock tvättbjörn istället.
Och ett hjärta. Är vi inte fantastiskt duktiga så säg!
Köpte en topp nyligen som jag tyckte var söt MEN resåren sitter ju helt galet! För det första så tycker jag det ser fånigt ut med en sån där liten "volang" som det blir där nere och för det andra så är modellen otroligt osmickrande för vem som helst! Den sitter under magen och gör överkroppen gigantisk och formlös! Kanske funkar om man är väldigt, smal, men på de flesta skulle jag säga att det skulle se dålig ut... Känns helt ologiskt att sätta den där!
Men jag var fram med sprättkniven direkt! Kändes lite läskigt för jag brukar inte mixtra med plagg som är nyinköpta, men detta var ett måste. Sådär ja! Vips så ser den helt normal ut och går att använda!
Har hjälpt mina blommor att flytta idag och gett dem ny mat. De har fått ny jord och fått flytta in i sina nya hus (krukor). De har inte mått så bra på sistone på grund av näringsbrist och lite annat, men jag tror att de kommer på bättre av lite miljöombyte. Jag har en stackars blomma som jag kallar för "trutblomman" som är min lilla bebis. Den har röda små trumpeter när den blommar och söta små ludna blad, men har varit hemskt krasslig rätt länge, men jag hyser hopp och längtar efter den dag den ska stå praktfullt i fönstret igen och trumpeta!
Hittade ett gammalt skrivhäfte från skoltiden som var tomt och som jag tänkte göra något åt.
Tycker vanligtvis inte speciellt bra om rosa, men detta presentpapper som var på en present från mamma tyckte jag var så sött ändå, så jag tänkte att jag kunde använda det. Vips var det en mycket trevligare bok! Nu ser det inte ut som skola längre!
Det blev pappaer över så jag gjorde en liten ask också. Små askar är alltid bra att ha små saker i!
Jag har blivit utvald av Statistiska centralbyrån att var med i en undersökning om hur man disponerar sin tid ungefär, hur man delar upp sysslor i hemmet och så. Jag skulle tro att det har att göra med att jag är gift.
Hennes presenter från mig och Henric. Den där tjejen skulle man kunna köpa hur mycket presenter som helst åt, synd bara att plånboken sätter en gräns...
Ett bord fullt av fika och en blåbärspaj på det blev det också. Med födelsedagsduken som vi har haft i alla år...
Det fina födelsedagsbarnet själv!
