Nu ska jag berätta om min cykel. Jag fick en ny cykel när jag var tolv år för att jag skulle ha en bra cykel då jag skulle cykla till skolan hela högstadiet. Den var röd, en Diamondback Espresso. Jag har haft den sen dess och jag och cykeln är väldigt goda vänner och jag ogillar att cykla på andra cyklar än min egen för de känns ju inte alls som min cykel, som jag är så van vid.
I alla fall, ingen av er har väl lyckats undgå att jag bor i Borlänge, och så klart blev min cykel stulen nyss! Vi hade firat jul och nyår och hela faderuttan i Dala-Järna, men vi åkte förbi vår lägenhet en snabbis förra veckan då vi hade varit till Falun under dagen, och fann att min cykel inte stod där den brukar stå. Efter att ha letat runt i området kunde vi konstatera att den var borta. Vi stötte dessutom på vår områdesvärd Mona som berättade att någon har gått in med lägenhetsnyckel i tvättstugan, som håller på att renoveras, och stulit ALLA hantverkarnas verktyg och grejer! Alltså bor det tjuvar någonstans kring oss (jag är långt ifrån förvånad dock).
I alla fall, tillbaka till min cykel. Jag blev vrålarg och mitt starka ogillande mot Borlänge växte sig starkare i en väldig fart! Dagen efter satt jag vid datorn och fyllde i anmälan på polisens hemsida, men jag hade inte hunnit skicka den förrän de ringer från polisen i Borlänge och frågar om min cykel är stulen. Någon har nämligen lämnat in en röd damcykel och den var stöldskyddad så de fick tag på mig. Förstår ni hur glad jag blev?! Jag får tillbaka Margot, som jag och Stella kallade den när jag var yngre!
Nu är den hämtad och tack och lov var den i samma skick som förut, förutom en del märken kring låset som tecken på att de har försökt bryta upp den, men inte lyckats för den var fortfarande låst, hihi! Med sitt vanliga cykellås, ni vet en sådan där pinne man sätter in mellan ekrarna i hjulet, som hör till cykeln. Någon eller några har antagligen fraktat bort min cykel, försökt få upp låset, inte lyckats, tröttnat och slängt ifrån sig den någonstans. Jag har dock ingen aning om var den hittades eller vem den vänliga själen som lämnade in cykeln var, men jag är i alla fall väldigt tacksam till denne!
Däremot är jag fortfarande lika trött på Borlänge och framförallt området där vi bor. Henric fick sin cykel stulen förut, men lyckades av en slump hitta den på andra sidan stan och kunde bevisa att det var hans. Sedan har har fått sin sadel stulen (och återlämnad, konstigt nog) och man kan se att någon har försökt klippa upp hans nya, väldigt säkra lås då det är fullt i märken. Och så min cykel! Ja, ni kan ju förstå att vi har tröttnat! Men vi har i alla fall haft en otrolig tur både Henric och jag för det är då verkligen inte alla som lyckas få tillbaka sina stulna cyklar i alla fall! Och om jag får välja mellan en splitterny, jättedyr och fin cykel och min gamla röda, då väljer jag min! Så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vilken fantastisk solskenshistoria! :) Jag fick min cykelkorg stulen snörpligt nog, utanför Västra i Falun. Men tack och lov har ingen lyckats sno min cykel. Emma blev dock av med cyklar och fick cykeln saboterad och grejer. Jag hade tur! :)
Skicka en kommentar